Jag har utåtstående öron och har ända sedan mellanstadiet mått dåligt över det. Jag har aldrig blivit mobbad, vilket jag är väldigt tacksam för. Men jag hatar att ha toffs, jag hatar att gå i motvind, jag hatar att blöta håret när jag badar för att det slickas längs huvudet, ja, jag hatar helt enkelt allt som gör att håret inte täcker mina öron. Jag har aldrig sagt något till mina föräldrar men jag tror dom har förstått. För ca ett år sedan berättade mamma om en kompis till henne vars son hade opererat sina öron, men då ville jag inte göra det. Men nu känner jag mig redo och vill verkligen det, men jag vet varken hur jag ska berätta det för mamma (då jag har börjat ha mer uppsatt hår för att försöka vänja mig, så tror att hon tror att jag inte bryr mig längre) och sen för mina kompisar och hur alla på skolan ska reagera. Vad ska jag göra och hur ska jag berätta detta?

---

SVAR

Jag tycker att du ska berätta för din mamma precis så som du berättar för mig här. Att du verkligen har försökt och vill att inte bry dig så mycket, men att du mår väldigt dåligt över det fortfarande. Oavsett om det leder till en operation eller inte kanske hon kan stötta dig i hur du ska göra. Kanske kan du ta upp det med kompisen som din mamma berättade om och säga att du funderar över det, så ni tillsammans kan bolla tankar, så att du inte är ensam i att grubbla på det. När man går själv med tankar blir de ofta lite väl hårda och insnöade. Om du har svårt att säga det med ord, kanske du kan skriva till henne? Jag önskar dig ett stort lycka till, glöm inte att du är värd precis lika mycket som alla andra, oavsett utseende. /Annso