Kära du, det låter som du har det mycket tufft. Jag är ledsen att detta svar kommer lite sent och du redan haft det där mötet i skolan...hoppas det gick bra! När man är nervös ska man andas djupt, för nervositeten gör att man andas fort och lätt, så några djupa andetag kan göra susen. Om det som för dig gäller ett möte, kan man kanske ta med sig någon man känner sig trygg med.
Det första jag tänker på är att du kan säga vad du behöver - fråga din mentor om du kan få en kram! :) Hur ska andra veta vad du behöver om du inte ber om det?
Jag har ingen aning om vad du har för stöd och hjälp, du nämner en psykolog. Om det är något regelbundet så är det ju jättebra, man ska inte gå igenom livet själv, det tror jag inte är meningen. Vem har du i ditt liv som du litar på, har roligt med, kan prata med? Kanske någon du inte trodde du kunde prata med. Prova!
Jag är så ledsen att du förlorat din kompis. Att sörja är jobbigt men viktigt. Tillåt dig själv det. Det är inget man kan skynda, låt det ta tid. Prata om honom, minns honom.
Dina frågor mot slutet är inga lätta frågor - hur ska jag reagera i skolan, hur ska jag orka kämpa? Det är inget vi kan veta svaren på riktigt. Men jag tror på det jag sa tidigare, att vi behöver varandra. Så kämpa inte ensam, det är mitt tips! Tala om hur du mår, andra människor kan inte lista ut det, om du inte säger något. Var snäll mot dig själv, jäkta inte fram att må bättre, livet är upp och ner, men det finns ljusa stunder också, mitt i allt. Så se till att spendera tid med människor som ger dig energi och gör saker som du tycker om, när du orkar. Jag hoppas det inte låter 'glättigt', jag tror på det jag säger!
Stor kram! A
Visningar : 520