Hej. Jag började första året på gymnasiet för snart 2 månader sedan. Jag hade sett fram emot att lära känna massa nya vänner. Men nu står jag här och har inga vänner… Min klass är väldigt grupperad med olika grupper och det är det som har sabbat allt. Jag har haft en kompisgrupp typ hela livet och har aldrig försökt komma in i en annan grupp. Många i våran klass känner varandra sen tidigare och då är dem i en grupp med dem de känner sedan innan. . Felet jag har gjort, som gör att jag inte har några vänner och som gör att jag känner mig utanför är att jag försökt komma in i grupperna utan att dom ”släppt in mig”. Från början var dem trevliga, men sedan när dem märkte att jag hängde med dem hela tiden såg dom mig som en ”inkräktare” som dom inte ens känner. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle göra, så jag hängde med en grupp och sedan märkte jag att dom tyckte jag var jobbig och att ingen var intresserad av att lära känna mig och då bytte jag grupp och det blev samma där. Samma misstag EN GÅNG TILL… Först trevliga med sedan otrevliga och visade att dem verkligen inte ville ha mig där. Försökte inte ens lära känna mig. Det är först nu jag fattar vilken pinsam idiot jag varit som hängt efter grupper som om jag vore en medlem när ingen har ”bjudit in mig” och ingen känner mig, jag har inte ens frågat om jag fick hänga med dom. Jag har försökt vara öppen och social och jag är inte speciellt blyg och jag har väl pratat lite med alla i klassen men då är det mest saker om skolan. Men ingen är typ intresserad av mig då jag inte tillhör något ”gäng” Min taktik nu är att försöka tänka positivt och lära känna alla eller dom jag vill lära känna och sedan se om jag blir ”inbjuden” i någon grupp. Men det är inte lätt.. Medans alla har hittat sin ”plats” så är jag vilsen och ensam. Men jag tänker inte ge upp, byta skola är sista hand alternativet.. Det tänker jag inte göra. Jag har aldrig varit utanför förut, men nu har jag sabbat för mig själv. Man får aldrig chansen att visa att man kan vara minst lika rolig att vara med som dom andra för ingen är intresserad, det blir som ett grupptryck. Har du några råd att ge?

---

SVAR

Hej, tack för att du skickade in dina tankar och funderingar. <3 

Först vill jag börja med att säga, att du verkligen INTE är en pinsam idiot. Det är de personerna som stänger ute dig som är idioter och som har ett barnsligt beteende! Det är dem som gör ett stort misstag! <3 

När det är sagt , vill jag berätta för dig att jag var i samma situation när jag började på gymnasiet. Jag hade inte några kompisar som valt samma gymnasium och kände mig som ensammast i världen. Jag skulle säga att det tog omkring 6 månader innan jag kom in i klassen och var en i gänget. Det är snart 6 år sedan jag tog studenten, och vännerna jag tillslut fann i gymnasiet är än idag mina bästa och närmaste vänner. Så mitt råd till dig är att ge det tid, relationer byggs inte över en dag. :) 

Att försöka tänka positivt, ha ett "open mind" och försöka lära känna alla som man är intresserade av tror jag helt klart är ett vinnande koncept. Så det är en jättebra inställning du har, fortsätt på det spåret! Jag vet att det inte alltid är lätt, men försök att vara dig själv och den underbara människa du beskriver att du är, oavsett vad grupptryck osv. säger. (Tänk vilken grym vän dem går miste om!) Försök inte att passa in i en ram eller struktur som andra har skapat, skapa själv din ram och ditt liv, var trygg i dig själv. 

Även om det tar tid, så tror jag att du tids nog kommer att hitta din plats i klassen, precis som jag gjorde. Ge inte upp! <3

Stor kram,
Madeleine