Hej! Jag har inte mått riktigt bra på över ett år. Jag kommer ihåg denna tiden förra året, då var allt skit utan anledning och jag låg mest inne hela dagarna. Det har inte släppt helt och hållet men nu är allt annorlunda. Då hade jag vänner jag ändå tyckte om osv men nu trivs jag inte i deras sällskap längre. Jag har alltid varit en ensamvarg och inte haft något emot att vara ensam men nu vill jag inte ens vara med mina vänner för att jag inte tycker om dem. Min närmaste kompis stör jag mig bara på, hon pratar om mat hela tiden, om att hon måste börja träna och äta nyttigt och kollar alltid vad jag äter och bryr sig så mycket om det. Jag själv tränar mycket sen i början av året och är underviktig och försöker gå upp i vikt men det är svårt, speciellt när hon pratar så mycket om mat. Hon gör mig nästan lite rädd för det och jag får ibland nästan lite ångest när jag hör hur lite hon äter jämfört med mig för jag tycker jag borde vara jätte tjock och tänker att jag borde äta mindre trots att jag är underviktig och alldeles för smal. När jag hör hur hon bara kan äta en rad choklad annars mår hon illa medan jag lätt får i mig en hel chokladkaka.. Hon får mig att må dåligt, känna tvång för att träna och äta bra. Om jag inte tränar 4-5 gånger i veckan får jag ångest pga hon pratar så mycket om sånt. När jag tänker på hur mycket godis jag äter jämfört med henne får jag också ångest. Hon tävlar med mig och i början brydde jag mig inte, men nu tävlar jag nästan med henne också. Jag vill inte må såhär längre, jag vill vara glad men jag gråter hela tiden på kvällarna. Jag vill fly härifrån, träffa nya människor och börja om, jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte ta avstånd ifrån henne för då har jag inga vänner kvar. Då skulle jag alltid vara ensam. Vad ska jag göra?

---

SVAR

Hej

Tack för din fråga.

Jag kan själv känna igen mig i det du beskriver att livet ibland kan kännas som en tävling och relationen till tjejkompisarna som kan få en att må dåligt för att man jämför sig. Livet förändras och man mognar och kommer på nya saker och det är inte alltid man kan hålla kvar vid det som passat innan. Jag tycker du verkar vara jätteklok och smart som vet hur du vill leva och vilka du gillar att vara med och inte. Det är ju steg ett och väldigt viktigt för att må bra. 

Du berättar också om att du försöker gå upp lite i vikt och vill kunna äta utan att må dåligt, det är jättebra. Jag tycker det verkar som om det är du som är den som vet vad du vill och din kompis som kanske är lite osäker? Stå upp för den du är och det du tror på, det kanske är din kompis som behöver lite hjälp att komma på rätt spår? 

Kan du inte prata med din kompis och berätta för henne hur du känner och att du tycker att det är jobbigt att hon pratar så mycket om sin vikt och vad hon äter? Ofta kan ju en pratstund göra att ens vänner också öppnar sig. Av det som du beskriver tycker jag det låter som om din kompis behöver lite hjälp för att inte hamna i ätstörningar. 

När det gäller funderingarna på hur du vill leva ditt liv och det du kanske inte trivs med tycker jag att du ska fortsätta tänka lite kring hur du vill leva och försöka göra små förändringar för att ta dig dit. Det är ju aldrig fel med nya vänner och det betyder inte att man måste överge de man redan har men det kanske öppna upp för lite nya influenser? Vad tycker du om att göra? Kanske kan du gå med i någon ny klubb, prata med någon ny i skolan eller engagera dig i någon förening eller liknande för att träffa lite nya spännande personer?

Fortsätt vara den du är och lita på din egen förmåga, det kommer hålla i längden.

Kram och lycka till