Har fruktansvärt dåligt samvete över att min storasyster har fått ”växa upp på egen hand” p.g.a mig. Hon är 4 år äldre än mig och idag är vi båda vuxna med jobb/skola och egna lägenheter. Hon har alltid varit lugn och livet har gått stabilt med skola och jobb, men det har varit något helt annat med mig. Sedan jag var 12 har det varit problem. Jag har tvångsvårdats under längre tider för min psykiska ohälsa och destruktivitet och svår anorexia. Detta har bidragit till att hela familjens fokus har riktats kring mig ( mina föräldrar är helt underbara och alltid funnits där) men det har också blivit att min syster har fått klara sig själv stora delar av sina uppväxt och idag när jag är frisk och mitt liv har radikalt förändrats till det bättre så har det dåliga samvetet börja tära rejält på mig. Har tankar om att hon måste känt sig ensam under perioder och kanske inte haft någon att prata med. Vi har en jättebra relation och umgås ofta men pratar aldrig om tankar och känslor, för hon är så introvert med dessa saker och jag är orolig att det är mitt fel när hon aldrig fick den chansen/vanan att göra det i familjen. Vågar inte fråga eftersom hon nästan fnyser åt ”känslor” och djupa samtal, men kan inte sluta tänka på detta.

---

SVAR

Hej fina du <3

Tack för att du delar med dig av din situation. Jag förstår din känsla och att du gärna vill prata med din syster om det förflutna, det är väldigt fint av dig. 

Du beskriver, att du inte tror att hon är mottaglig för ett sådant djup samtal och jag tänker därför att du kanske kan börja med att tala med era föräldrar. Vad är deras upplevelse? Det är enligt mig föräldrars/vårdnadshavares ansvar, att barnen känner sig lika mycket värda, att dem får möjlighet att stå i centrum och känna sig lika älskade. Kanske kan dem lätta din oro. <3

Ett annat alternativ skulle kunna vara att du visar din tacksamhet till din syster. Kanske skicka en blomma med ett fint kort? Skicka ett vykort där du skriver att du bjuder henne på middag som tack för att hon stöttat dig genom svåra tider? Visa för henne att du alltid finns där för henne och att du vill ge tillbaka. Försök att vända ditt dåliga samvete till givmildhet istället. Det tror jag kommer värma hennes hjärta väldigt mycket. :) 

Slutligen tror jag, att det bästa du kan ge din syster är, att hon ser att du idag mår bra och att du tar hand om dig själv. Att den tid läkningsprocessen tog bidrog till att du fick det bättre. <3

Stor kram,
Madeleine