Hej jag vet inte riktigt var jag ska börja för grejer är ganska komplicerade just nu. Jag har börjat komma ut till vänner och familj. Alla är superaccepterande och så men det suger verkligen. Jag har väl typ ”fastnat” eller nåt på att säga det till min bästa vän sen fjorton år tillbaka. Vet verkligen inte hur man säger sånt. ”Aa du vet våra dubbelbröllop med våra pojkvänner på förskolan? Du vet alla killar jag sa jag var kär i på sanning när du sa att jag måste säga någon? Du vet när du frågade mig idag varför jag inte försöker ragga upp *killkompis*? Asså jag har aldrig gillat killar du känner mig inte alls typ. Jag kom på detta för typ flera år sedan men fortsatte fejka. Hon har verkligen ingenting emot homosexuella eller nåt och tror bara hon skulle bry sig om att jag ljugit. Kanske inte ens det jag vet inte. Grejen är att min andra grymma kompis försöker typ positivt pusha mig till att komma ut till henne och andra. Jag vet inte jag tror inte folk bryr sig så mycket egentligen så jag borde kanske bara köra. Jag bara orkar inte mer. Det är svårt att förklara men dels så har jag bara gett upp allt hopp på att någonsin hitta någon. När jag ville ha en pojkvän var jag aldrig i närheten av att lyckas. Nu krymper jag marknaden ganska rejält. Jag är inte attraktiv det kommer verkligen inte att hända så jag vet inte om det är någon mening med att komma ut. Dels så känner jag bara att jag bara vill krypa ihop till en liten boll typ. Svårt att förklara för det är inte en särskilt rationell känsla eller nåt. Bara att jag vill skjuta upp allt jag måste göra, skita i skolan och alla jag känner, stanna hemma, sova, spela dataspel och gå ut och gå. Jag vet inte riktigt vad mitt problem är eller vad jag ska göra åt det.

---

SVAR

Hallå, tack för att du delar med dig av din situation! 

Jag förstår att du tycker det känns jobbigt att komma ut till din kompis, men är hon din bästa vän sedan 14 år tillbaka så är jag säker på att hon kommer acceptera det och finnas kvar vid din sida, bara ni snackar om det och du svarar på de frågor hon eventuellt har. :) Kanske har hon dessutom redan haft sina aningar? 

Precis som du skriver, tror jag inte heller att folk bryr sig så mycket, kärlek är kärlek, och man har rätt att bli kär i vem man vill. Det är bara helt självklart! <3 

Jag förstår att du har många känslor som spökar och att det är många tankar som snurrar runt i huvudet och jag vill därför tipsa dig om Föreningen Tilia. Jag är aktiv volontär där och vi har öppen chatt varje kväll för att lyssna, ge stöd råd och vägledning till er unga där ute. Vi finns här för dig! <3

Stor kram,

Madeleine