Hej! Jag är underviktig. Jag äter mat och skulle aldrig kunna svälta mig själv genom att äta för lite. Jag fungerar liksom inte utan att äta. Dock tänker jag lite för mycket. Jag äter normal mat och fikar några gånger i veckan och äter godis när jag känner för det men jag tror jag har ett träningsberoende och är lite rädd för att gå upp. Jag VILL gå upp men just för att jag är en sockergris så känns det på något sätt skönt att vara så smal bara för att jag vet att jag behöver gå upp så då behöver jag inte få så stor ångest om jag äter för mycket godis en vanlig Onsdag. Och sen det med träning. Jag tycker om att träna men det ger mig även ångest när jag inte gör det. Jag blir arg på mig själv och känner mig äcklig. Och jag hatar att jag känner så för träning ska vara kul och inte ett tvång. Jag tränar inte överdrivet mycket, kanske 3-5 gånger i veckan. Jag vill träna 5 gånger i veckan för då mår jag bra men om jag tränar tex 4 för att jag hoppade över en dag så blir jag arg och känner mig lat. Sen så vågar jag inte träna på gymmet vissa dagar när jag slutar sent, just för att jag är så smal och då är det massa människor på gymmet och jag skäms bara då för att jag ens tränar när jag är så smal. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte känna så. Jag vill egentligen inte ens se ut såhär, jag är bara osäker och hatar min kropp. Jag var nöjd innan, då var jag fin men nu mår jag bara dåligt när jag ser mig i spegeln. Jag vill träna när jag känner för det, vilka dagar jag vill, och jag vill inte få ångest av att missa en dag. Vad kan jag göra för att komma över det här?

---

SVAR

Hej på dig

Du skriver att du tror att du tänker lite för mycket och det tror jag också att du gör.

Jag vet hur jobbigt det kan vara när tankarna börjar snurra kring mat, kropp och träning och risken är att man tillslut börjar begränsa sig så mycket i livet att allt börjar handla om det. Jag tycker att du verkar vara en klok tjej som själv har många svar i det du skriver och du verkar själv veta vad du behöver jobba på.

Jag tycker att en av de viktigaste sakerna att tänka på är att ditt värde som person inte sitter i vikten eller hur mycket du tränar eller äter. Jag förstår verkligen dina tankar om att ha en liten "buffert" så du kan äta godis men vara smal (vilket du kan ändå iofs), samtidigt skriver du att du inte heller mår så bra av att vara så smal.

Om man börjar svälta sig själv och tränar mer eller äter mindre så händer det saker i kroppen och i hjärnan som gör att man blir tröttare, man vill dra sig undan, man får svårt att bestämma sig för vilka val man vill göra och så vidare. Det är inte värt det att må så. Tyvärr är det så att ju mer du kommer försöka styra din träning, desto mer ångest kommer du få. Du är fin och värd att må bra och vara fri. Du väljer och prioriterar och du är inte lat bara för att du inte tränar en dag.

Mitt råd till dig är att helt enkelt bestämma dig för att du ska träna för att det är kul, precis som du känner, och att det inte ska kännas som ett tvång. Det handlar, som med allt annat i livet, om att våga. Inget negativt kommer att hända bara för att du missar en träning eller äter något gott, det kan jag lova. Det finns ju så mycket annat i livet som är viktigt att lägga sin energi på också, eller hur? Träning och mat ska inte vara kopplat till känslor, till belöning eller straff. Träning ska vara glädje!

Livet ÄR så mycket mer än ett kroppsideal. Och om du inte är lycklig idag så kämpa för att bli det och gå DIN väg. Allt går att förändra och om du går emot din ångest och ignorerar den när den kommer så kommer den mer och mer att försvinna. Gör något annat, gå på bio, läs en bok, prata med en kompis så lovar jag att det kommer kännas bättre snart.

Kram och hör gärna av dig igen med hur det går!