Hej! Är 18 år anonym person och går 2e året på gymnasiet. Jag har socialfobi/social ångest som jag precis börjat jobba på. Började i en ny skola på HT, har inte kommit in i klassen och jag klarar inte av att gå till skolan. Jag får panik, kan inte prata med någon utan att känna mig svimfärdig. Jag lider även av depression.. Jag tog även en paus från min pojkvän och fick skit ifrån hans kompisar så ja.. Jag mår ännu sämre nu. Har snart tappat hoppet. Vill höra från någon annans synvinkel vad jag skulle kunna göra.. Går till en psykolog som ber mig göra saker som är relativt jobbigt för mig i sociala sammanhang. Vi har en tabell som går från 1-100% 1% är inte alls jobbigt och 100% är super jobbigt. Jag ska utsätta mig för 30-40%. Dock ligger skolan på 100%.. Mår skit att gå till skolan.. Det är hemskt..Vet inte vad jag ska göra D:. Skolan är super viktig så jag kan utbilda mig men även min hälsa, vill heller inte isolera mig och plugga på distans. Mår skit, har knappt någon. Har inte min pojkvän längre då vi har en paus, har knappt mamma för hon blir rätt irriterad då jag pratar om min känslor. Hon säger oftast ”vad ska jag göra då?!”. Har precis inga vänner, och det är inte så lätt för mig att gå fram till någon och säga hej osv.. Får panik att bara gå förbi en person i min ålder.. Alla tankar kommer upp.. Vet inte hur man skaffar vänner.. Har inte varit i social kontakt med en riktig vän på nästan 2 år… :( Vad ska jag göra? Ska jag utsätta mig för min rädsla och må skit? Eller ska jag plugga distans? Vill gärna få tips om jag ska utsätta genom att vara i skolan eller om jag ska må bra och plugga distans och knappt har några vänner.. Är så förvirrad och har panik.. :(

---

SVAR

Hej!

Tack för ditt brev.

Det låter som om du har det kämpigt och jag tycker att det är viktigt att du tar upp hur du känner inför det ni gör tillsammans du och psykologen. Kanske kan ni hitta på något annat sätt att ta er an problemen på som du känner dig mer bekväm med. Det är inte så bra om du känner att du inte kan vara uppriktig och öppen inför den som ska hjälpa dig.

Jag föreslår att du börjar där. Om du känner att din psykolog inte lyssnar eller tar dig på alllvar. Byt.

Lycka till mvh Uffe