Hej Helena! Jag tänker ofta på detta och nu vill jag äntligen ta ut allt. Min mamma är helt dum i huvudet. Hon måste alltid bestämma villka kläder jag ska ha osv. Igår när en tjej som gick i min klass men som slutade som jag aldrig varit kompis med eller gillar gick över och sa hej. Jag sa hej och gick men sen sa min pappa att jag skulle prata med henne. Jag pratade lite med henne men jag var lite blyg och min mamma vet att jag är blyg. I bilen skrek hon skit högt för att jag inte pratade mycket med henne och gick iväg. Hon säger att i hennes ”by” där hon föddes och levde sa alla goddag och pratade. Och det var i Grekland inte här. Vissa dagar är hon skit snäll och älskar typ mig men nästa dag är hon skit elak. Jag har kanske inte världens bästa beteende men det är för att hon är skit dum. När jag säger mina åsikter tar hon min mobil, ipad och dator och allt som jag har och förbjuder mig att rida. Hon vet att jag älskar att rida och det är därför hon inte låter mig göra det. Hon har en sjukdom i lederna och klagar jämt på det. Det är inte det som påverkar hur hon är men det gör bara att hon har ont. Hon klagar hela tiden på det men jag och alla andra har också problem och vissa har mycket farligare problem. Hon säger att jag är elak, ytlig och avundsjuk hela tiden. I somras var det en tjej i 13 – 14 års åldern som älskade att måla naglar. Jag känner henne och hon är min släkt. Min mamma jobbade med naglar förut och hon kom altid hem till oss. Hon och min mamma blev bästisar. Jag har aldrigt gillat henne för hon tror att hon är vuxen och det irriterar både mig och min mormor men mamma säker att hon är mycket mer väluppfostrad än mig och det stör mig faktiskt. När hon är där är hon skit dum mot mig och berättar alla mina hemligheter för henne. Hon säger att jag är svartsjuk på den tjejen men jag gillar inte inte ens henne. Jag är inte svartsjuk men jag gillar inte att hon altid måste komma. Hon har ingen pappa och hennes mamma jobbar inte och hon får pengar av sin mormor och morfar. Jag försöker vara snäll och låtsas gilla henne för att det är synd om henne och jag vill ju att hon ska må bra för jag älskar ju ändå henne eftersom hon är ju min släkt. Jag har betalat för henne ibland men min mamma bryr sig inte. Alla måste liksom jämföra mig med henne och jag måste stå där och höra. Jag gillar inte när dom säger att hon är bättre än mig på allt. Jag blir sårad och jag har pratat med henne 100 gånger men hon fattar inte. Hon bara fortsätter. Just nu har dom ingen kontakt men hon är fortfarande dum. När vi är i Grekland brukar jag vara hos min mormor för att jag inte vill se mamma. Nu på sista tiden har hon blivit exakt som mig. Hon älskar musik och det har hon aldrig gjort. Jag har altid älskat musik och den smaken och nu börjar hon också göra det. Hon har mina kläder och älskar att shoppa. Jag har alltid älskat att shoppa. Hon har mina kläder också fast jag säger att hon inte får ha dom. Hon måste alltid skämma ut mig inför mina vänner. Jag berättar ingenting för henne. Hon har också börjat bry sig om smink och har alltid med sig en spegel vart hon än går. Jag bryr mig om smink. Hon låter inte ens mig sminka mig eftersom jag tydligen är för ”liten” för det. Hon säger att jag bara bryr mig om mig själv men det är inte sant. Jag har hjälpt många och det vet hon och när jag har fått mens säger hon alltid att det är därför jag har varit så arg ändå fast jag kanske har varit hos en kompis hela dagen. Hjälp mig vad ska jag göra för att hon ska förstå? Orkar verkligen inte mer och jag hatar mitt liv eftersom hon säger så taskiga saker.

---

SVAR

Hej och tack för att du skriver till oss!

Det är inte alltid lätt för föräldrar att förstå att deras barn är egna personer som inte alltid är lika dem själva. Som du t.ex., som kanske är mer blyg och inte vill prata med de personer som de vill att du pratar med. 

Det jag reagerar på mest är att din mamma är elak mot dig. Det spelar ingen roll om hon har ont i lederna eller inte, hon ska inte vara elak mot dig iallafall. Det är inte ok att hon säger att du inte är snäll mot andra eller skyller din ilska på att du har mens. Det är inte heller schysst att hon tar din ipad, mobil, förbjuder dig att rida osv bara för att du säger dina åsikter. Hon kanske inte håller med, men då måste ni ju kunna diskutera. 

Jag tänker att det kanske kunde vara bra för dig att få prata om det här med någon vuxen som inte tillhör familjen? Kanske någon i skolan, en lärare, skolsköterska eller liknande? Eller kanske kan din mormor hjälpa dig?

Du kan alltid kontakta Bris, Tjejzonen, Tilia eller någon annan stödverksamhet också!

Ta hand om dig!