Hejj, jag är J & är 17 år nyblivna 17 år, jag har bott i familjehem,behandlingshem sen förra året fått diagnosen adhd & bipolär skör mig inte längre & mina föräldrsr är rena. Har inte med soc att göra heller nu, men jag döljer något, bara några få vet.. Några dagar innan jag fyllde 17 fick jag hjälp med det jag behövde hade stöd & någon som hjälpte mig lite extra i vardagen (min mamma har ej kontakt med pappa) men sen dagen efter ja fyllde 17 så upphörde det, mamma väcler mig ej(trots överenskommelse med bup & soc) hjälper ej mig hämta ut mina medeciner, pratar knappt med mig, för sköta allt med pengar själv & betala allt själv, ingen stjus. Enda Jah får höra är att jag måste gå till skolan & sköta den för att få pengar för dom lan inte betala något åt mig, & jag har inte gått i en normal skola eller klass sen 7an pga depression mobbning svår koncentration. , ja har alltid gått ensam & pluggat hemma, så nu att börja på IM & plugga upp vart för mycket och tjatet tär på mig, har inget stödd, familj & vänner blir sur på mitt humör, men jag är så pressad. Vet att jag är 17 & ska snart fylla 18 och klara mig skälv men kag gör ej det nu, & tanken på det skrämmer mig överväger självmord innan 18. För jag klarar det inte, har ingen som uppskattar mina små framsteg elr säger godmorgon eller frågar hur jag mår, eller en kram då & då, mitt liv kanske är 1000 gånger bättre än för 1 år sedan men mitt mående & ork börjar ta slut. Varför ändras inget? & vart ska kag ta vägen? Soc har lämnat, mamma har lämnat,psåpa har lämnat, jag kanske ska lämna livet snart.. Är det försent??

---

SVAR

Hej! Tack för din fråga, din situation låter väldigt jobbig och jag vill råda dig att ta kontakt med någon på skolhälsovården, BUP eller socialtjänsten som kan hjälpa dig med din situation. Man kan även vända sig till ungdomsmottagningen, de har superbra koll på vart du ska vända dig och vad det finns för alternativ där just du bor! Berätta för dem vad som inte fungerar och hur du upplever situationen som du berättade för mig här i din fråga, du har rätt att få hjälp och må bra. De är skyldiga att hjälpa dig och ge dig verktyg för att klara din vardag och stötta dig i det. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att du fått svar på din fråga. Annars är du hjärtligt välkommen att skriva till mig igen! Styrkehälsningar Bonnie