Hej! Jag tror detta kommer bli långt att läsa men jag får panik av att inte veta dethär. Det är såhär att jag och min pojkvän (ex) har varit tillsammans i 1,5 år och för nästan en vecka sen gjorde han slut. Han är 17. Jag 16. Han berättade att han inte visste om han hade känslor kvar för mig och var jätte ledsen och att han sa att vi inte kunde fortsätta. Problemet är att han inte sagt något till mig innan utan de kom i chock för mig och hans familj samt min. Han hade legat och tänkt hela veckan på hur mycket vi har bråkat och tjafsat och bara endast de negativa. Han var hur ledsen som helst och när han gjorde slut kunde han knappt prata. Vi har bråkat ganska Mycket tycker jag. Eller kanske inte bråkat, tjafsat och jag är den som blir lätt irriterad och orolig för minsta sak och stör mig på så mycket. Tjafsen har bestått av småsaker som utvecklas. Vi har aldrig sagt något dumt till varann. Jag är en sån som uttrycker mig och säger hur jag känner. Även han, men att han är konflikträdd Och vill inte tjafsa egentligen. Inte jag heller såklart men vi tycker olika i mellan åt. Kan tillägga att jag är hans första riktiga kärlek. Vi har alltid kommit överens om hur vi ska göra för att inte bråka mer och dom lösningarna har inte hållt länge, så vi båda bestämde oss för att vi skulle boka en tid för att gå och prata med en kurator på ungdomsmottagningen för att få hjälp och råd. Vi var hur pepp som helst på att de skulle bli bra efteråt. Men så kommer jag till saken nu. Han gjorde slut innan mötet. De är en vecka från om med idag vi skulle gå dit. När han gjorde slut var han som jag sa väldigt ledsen, men de är saker som inte riktigt går ihop som jag undrar om du har svar på..när vi inte längre grät så låg vi i hans säng och han hånglade med mig, tog mig på rumpan och mina bröst som han brukar göra annars. Och sa att han kommer sakna mig så mycket och att jag var världens bästa. Sedan skjutsade hans mamma hem mig. Jag och hans mamma har väldigt bra kontakt. Han följde med i bilen och höll min hand hela vägen hårt och pussade mig hela tiden. Han var så ledsen när vi skulle säga hejdå och hans mamma grinade också väldigt mycket. Senare på kvällen hade jag lovat att skriva godnatt och de gjorde jag. Men då ringde han mig och sa att han saknade mig så sjukt mycket och att han inte vet om de var rätt beslut att bara göra slut sådär häftigt. Men att han behövde tid att tänka. Så jag gav han en vecka. Trodde jag. Jag kunde inte sova, äta träna och vart jag än befann mig kände jag mig övergiven och ensam. Så de räckte bara 2 dagar, för jag mådde för dåligt, jag har ett kontrollbehov att hela tiden veta vad situationen befinner sig, vilket jag inte kunde eftersom de var hans beslut allting låg hos. Jag skrev mina önskningar som jag hade och väntade på svar, han svarade att han förstår mig men att de är väldigt svårt för han att bara glömma saker och börja om på ruta 1 igen. Och att hans känslor och hjärta säger ”nej” JUST NU. Och han vill ses framöver och prata. Men just dethär att inte veta NÄR vi ska ses och prata gör mig i panik. Jag älskar denna kille så fruktansvärt mycket och vill verkligen vara med honom mest av allt, så kär i honom, och de gör de jobbigare att inte han känner samma. Jag vill kunna ses snart, innan jag går sönder av längtan att bara vilja ses och prata. Han har också börjat gilla tjejers bilder och följa många tjejer på bara 1 dag. Känns som han inte känner nått, och bara vill provocera.. En sista grej är att jag har fått för mig att jag inte duger för honom. Att jag inte har en sån där tränad kropp längre. Och känner mig inte fin och ställer frågor till han varje dag om han är sur, om de är nått konstigt osv..Pga att jag är så osäker på mig själv om allt dethär. Känns som att osäkerheten i mig har tagit över och att jag inte var den där självsäkra tjejen längre som han föll för i början innan vi blev tillsammans. Jag började bli osäker efter 1 år i vårt förhållande. Jag ville ha bekräftelse att han inte skulle lämna mig. vilket han sa att han aldrig Skulle göra. Skulle betyda så mycket om du kunde svara tillbaka på dehär! Vill ha tillbaka honom och att han ska få känslor igen! Vill inget annat. Men hur?

---

SVAR

Hej fina du och tack för ditt brev.

Jag förstår verkligen att detta är jättetufft för dig. Jag har själv gått igenom liknande med tidigare pojkvänner och det är hårt och man är ledsen och förkrossad. Tyvärr kan man ju inte styra en annan persons känslor, det enda rådet jag kan ge är att låta honom gå. Det låter hårt men det är också det som kan göra att han får tid att tänka och verkligen känna efter. Man vill ju ändå inte vara tillsammans med någon som inte vill vara tillsammans med en själv eller hur? Du är värd att få vara tillsammans med en kille som älskar dig precis för den du är. Det är så lätt att man börjar slå på sig själv och fundera på vad man kunnat göra annorlunda och inte, hur man ser ut osv. Tänk inte så. Du är du och du är bra precis som du är. Hur din kropp ser ut om du har mer eller mindre muskler osv. har ju inget att göra med hur du är som person!

Du kommer ta dig igenom detta oavsett vad som händer och du kommer bli glad igen. Just nu, tillåt dig vara ledsen. Det kommer kännas tungt ett tag men försök fokusera på andra saker i livet som betyder något för dig och var snäll emot dig själv. Det känns ofta som om man aldrig kommer bli glad igen. Låt det få kännas så. ett tag. Men sedan, när ett tag har gått, då bryter du ihop och kommer igen! Då ser du framåt och tar nya tag.

Men nu, låt honom vara ett tag så kommer saker och ting visa sig.

Kram Charlotte