Hej! Jag är en 14 åring tjej som mår inte bra hemma. På grund av min pappa. De började med att jag upptäckte i slutet av november 2014 att min pappa är ingen bra pappa. Orsak: dålig förebild, är ingen vuxenmänniska, dagisbarn, självisk, bryr sig inte om sin familj, bryr sig bara om sina släktingar, han hatar min mammas släkt av en okänd anledning. Varje gång när de händer ett bråk med min lilla syster på skolan skyddar han alltid henne genom att skylla på hennes kompis men han har INTE varit med om denna situationen och när jag vill vara själv i skolan och inte vara med mina vänner skyddar han inte mig eftersom han anklagar att de var mitt fel och han ska ALLTID påhitta mig och skolan genom att säga min skolan är en bra skolan men jag säger till honom skit många gånger att de inte är de men han är så dum att han fortsätter säga de och inte bry sig om mig. Han tycker att ha vänner är MYCKET viktigare än att ha bra betyg i skolan så att jag kan börja i gymnasiet och ha ett jobb och han ljuger många gånger att om jag inte hänger med vänner blir jag placerad till särskolan i mellanstadiet men jag säger till honom att jag har blivit äldre och jag kan inte gå till mellanstadiet men han bryr sig inte heller. Varje gång när vi bråkar om skolan sängar jag att jag har försökt att bli positiv person och att de är några som har hängt med mig i skolan osv men trots att de är sant de jag har berättat sa han: ”NEJ DU LJUGER” jag sa till honom att han själv går inte i skolan och han vet INGETING. Och när jag pratade om gymnasiet sa han: ”men du måste hänga med vänner”. MIN PAPPA ÄR SÅÅÅÅ EFTERBLIVEN. Han bryr sig dessutom ha kul t.ex ut på stan och köpa grejer osv. En gång när jag grät på grund av att jag gick om ett klass sa min pappa: ”bry dig inte om de. Bry dig bara gå ut på stan, köpa kläder”. Alltså han bry sig inte skolan alls och de jag för han gick på skolan gick han två gånger och gick inte vidare till gymnasiet och ha en utbildning. När jag säger till min pappa att är kompis med de personen längre bry han sig inte om eftersom han tycker att dem är snälla och bra men han känner inte dem och hela tiden när min säger att när ska vara med vänner t.ex ute säger han att jag ska hänga med de personen som jag faktiskt inte pratar med längre och jag säger till honom att jag är inte hennes/hans kompis längre men fortsätter säga samma personer flera och flera gånger utan att bry sig om mig. Eftersom min familj är muslimer så gnäller min pappa hela tiden Gud blir arg om jag gör de här, de här som gud blir arg om jag ljuger men min pappa SJÄLV ljuger typ lärarna har ringt honom och sa att jag kommer börja i särskolan om jag fortsätter vara själv i skolan men de är inte sant. Nu orkar jag inte mer. Jag HATAR honom. HJÄLP MIG INNAN DE BLIR VÄRRE.

---

SVAR

Hej! 

Tack för att du skrev till mig! Det är viktigt att du vet att det inte är ditt fel att din pappa gör såhär och att du inte kan förändra honom, du förtjänar att må bra och ha trygga stöttande vuxna i din närhet. Jag tycker att du är väldigt modig som vågar be om hjälp och stöd! Jag skulle vilja ge dig rådet att gå och prata med någon om hur du har det hemma och hur du mår i hela situationen. I de flesta kommuner finns det ungdomsmottagningar som man kan gå till och prata med en kurator eller liknande, eller vänd dig till skolhälsovården om det finns någon sådan på din skola eller om du känner att du har en lärare som du litar på som du kan prata med. 

Om det känns läskigt att gå och prata med någon så vill jag slå ett slag för föreningen Tilia som har chatt som är öppen varje dag där man kan vara anonym och få prata med någon som kan lyssna och stötta. Kolla in deras hemsida www.foreningentilia.se 

Hoppas att allt löser sig för dig! Massa styrkehälsningar