Hej. Jag är en glad, social tjej som anses ha ”lyckats med allt” – både skola, bra familj, kärlekslivet och popularitet till viss del. Mitt stora problem är dock tjejkompisar. Jag har alltid vart med i tjejgäng genom hela skolgången, men det har vart mycket drama och falska ord. När jag tänker tillbaka på hur stämningen var i högstadiet är det ingenting jag ser tillbaka på med ett leende, för det var alltid vissa som försökte få mer makt än andra och tryckte ner varandra bakom ryggen konstant. När jag skulle börja ettan på gymnasiet tänkte jag ”Nej nu ska jag bara skaffa vänner som är BRA för mig, som jag vill resa med efter gymnasiet och som stärker mig”. Blev jättetight med en tjej som började i samma klass, och ”tack vare henne” lärde jag känna hennes tidigare vänner som vi nu är ett gäng med. Egentligen gillade jag inte så många av dessa tjejer, då de var sådana som gjorde allt för makt och svarade på 50% av det man sa för att få än att känna sig underlägsen, vilket jag var SÅ trött på och tänkte då ”nej, dessa ska jag inte lägga energi på”. Problemet var bara att vi umgicks mer och mer, och har nu – under första & andra året på gymnasiet – blivit ett tjejgäng. Ett tjejgäng där ingenting känns äkta. Visst vi har kul ibland och gör mycket roliga saker, men stämningen är ändå ofta stel och känns framför allt så oäkta, som att allt går ut på vem som kan ses och höras mest och vem som är roligast och får mest makt. Det skapar en osäkerhet bland alla – egentligen ganska självsäkra – tjejer. Mycket skitsnack och liknande. Jag känner inte att jag kan slappna av utan tänker hela tiden på hur jag beter mig och framstår. Vi brukar oftast bara festa ihop, så vi pratar aldrig om djupare känslor, vilket jag egentligen tror hade gjort bra för oss, så länge folk verkligen hade sagt som de tyckte och inte pratat skit efteråt (vilket antagligen gör att man inte vågar säga för mycket, för man är rädd att resten ska misstolka typ) Idag fick jag exempelvis reda på av min ”bästa vän” att tjejerna pratat ihop sig om mig, och anser att jag är väldigt självisk. Detta utifrån att jag på fest några gånger har setts dricka någon annans alkohol utan att fråga i princip. ( detta har väl hänt på fyllan men ej avsiktligt mot ngn) vilket gör att jag konstant har hök-ögon på mig för minsta lilla fel, så att de kan krydda på detta och sedan försöka trycka ner mig. Frågan är väl egentligen om jag ska stanna med detta tjejgäng eller hitta nya vänner? Jag vet ju att dessa tjejer sänker mig mer än stärker mig, men det är alltid skönt att ha några att ”vara med” på fester, vinkvällar, bio osv. Och om jag inte är vän med dessa längre – vad kommer hända då? Hur ser folk mig då? Jag har extrema problem med att jag måste vara omtyckt av alla, så minsta negativt så kan jag inte släppa det på länge. Jag vill alltid visa mig positiv, självsäker, trevlig och att jag har många vänner utåt, men är det värt det om det egentligen inte känns bra? Vem ska jag gå till om jag inte har dem? Jag har andra tjejkompisar också men inget annat gäng som jag bara kan ”hoppa in i”, alla tjejer har ju liksom sina färdiga gäng nu redan, och det lär ju bli väldigt onaturligt att bara starta upp ngt nytt från ingenstans (vilket jag inte tror att jag hade klarat heller för den delen haha) men alltså åh.. Förstår verkligen inte varför tjejer inte bara kan vara omtänksamma, visa varandra respekt och ändå ha jävligt kul tillsammans istället för att försöka frysa ut folk för minsta lilla och bara tänka på sitt eget bästa. Det kanske är därför de anser att jag är självisk förresten – för att när jag inte känner mig behövd/tråkig/som att min åsikt inte spelar någon roll, och för att jag känner att de inte hade kunnat göra något omtänksamt för mig – så gör inte jag det för dem heller. Eller tänk om det bara är jag som upplever detta ständiga maktspel och om det är jag som faktiskt är självisk, och bara har ställt in mig på det dåliga om tjejerna? Hur vet man det? Hur lär man sig se det bra hos alla människor, och är det verkligen så nyttigt att acceptera allt och blunda för folks dåliga sidor? Jag pratar mycket med mina föräldrar och min bästa vän som också är i tjejgänget om detta, men vet väl ändå inte riktigt vad jag ska göra. Det kan hända att mina problem inte är så stora om man jämför med andras, men det är ändå jobbigt. Jag tror många tjejer kan känna igen sig i mycket också. Jag behöver ytterligare någon annans perspektiv eller tankar om detta för att lätta på trycket en del. Vill slippa tänka på hur andra ser mig och att jag måste vara omtyckt av alla, och istället bara vara mitt sanna jag och våga visa vad jag egentligen känner och säga som jag tycker.. Hur blir man bättre på det? Jag vill vara felfri och leva bekymmerslöst men herregud, vem lever så?! Ursäkta för lite oklart inlägg med många frågor, men hoppas att jag får svar ändå. Tack!

---

SVAR

Hej!

Du berättar att du hamnat i ett tjejgäng som är ytliga i umgänget, snackar skit och är falska mot varandra. Detta är väldigt vanligt bland tjejgäng och som du skriver, det är många som känner igen sig i detta. Jag tycker du själv resonerar väldigt bra "dessa är inte bra för mig, då jag måste trippa på tå och veta vad jag säger". Det är ett utav varningstecken till att du bör inte umgås med dem. Ställ dig frågan, är du hellre ensam än att leva med falska människor som lever ytligt? Man måste alltid ställa sig en sådan fråga när man står inför valet att lämna vänner. I längden vinner du på att välja att lämna dom. Men då måste du även vara beredd på att det kan ta tid och vara lite klurigt att hitta nya. 

Du berättar att du hela tiden vill veta vad folk tycker om dig, att du är osäker på hur du är och vill uppnå det de andra gör/är. Detta är ett tydligt tecken på att du har låg självkänsla och det är något du kan träna upp.Det är inte helt omöjligt att gänget har gjort att du fått sämre självkänsla. Varje människa är unik, varje människa är värd att vara den dom är, varje människa har en egen rätt att bli accepterad precis som den är. Det finns många sätt att öka sin självkänsla på, en del tycker det hjälper att stå framför spegeln varje dag och intala sig själv om att man duger precis som man är, en del behöver självhjälpsböcker (Tex Mia Törnbloms böcker), en del tycker det hjälper att göra en lista på positiva egenskaper man har och sätta upp den vid ett ställe man ser varje dag. Självkänslan handlar om hur man ser på sitt eget värde av sig själv. Det låter helt enkelt att du skulle behöva jobba lite mer med det, för att kunna bli starkare i dig själv. Då kommer du även ha lättare att säga som tycket mot gänget och säga ifrån. 

Du behöver vänner som du omger dig av som är sig själva, som är mer djupa där de vill veta exakt hur du mår innerst inne, som är omtänksamma och där det finns en "vi" känsla istället för "dom" alltså personer som välkomnar alla oavsett hur man är. Du nämner ingenting om du har några intressen/idrott som du gör. Där kan det vara ett bra sätt att träffa nya människor i sin ålder som gillar samma saker. Ett annat sätt är ju att använda sig av internet, där man lättare kan välja personer som man känner en gemenskap med och som man framförallt kan prata djupa saker med.

Har du pratat med din vän om detta, som fick in dig i detta tjejgäng? Det kan ju vara ett sett för henne att få upp ögonen på hur det egentligen är i gänget. Kanske även hon är beredd att lämna dom och att ni två tillsammans går ur gänget och stärker er själva tillsammans. 

 Lyssna alltid på dina egna tankar och känslor och gå på dom!
Skriv gärna igen och berätta hur det går.