Jag har länge varit väldigt nedstämd nu, och jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Jag hade en mindre depression i höstas, som jag dock lyckades ta mig ur, men nu funkar ingenting. Psykhjälpen funkar inte, medicin får jag inte, och det känns verkligen helt onödigt att leva vidare. Jag ser ingen utväg.

---

SVAR

I ditt mejl ser jag två saker som kanske skulle kunna bli en liten öppning för dig i din situation. Det första är att du nämner hur du lyckades ta dig ur depressionen i höstas. För även om det känns svårare den här gången, så kan man nästan alltid använda sig av en analys av den gången i höstas. Och då menar jag att du ska sätta dig ned och gå igenom så mycket som du minns av den gången.
1. Hur det började.
2. Hur det kändes.
3. Vad du tänkte.
4. Vad du gjorde.
5. Hur det gick över.
Alla dessa fem punkter ska du försöka gå igenom så noggrant du bara kan och kommer ihåg. Skriv sedan ned allt du får fram på datorn eller med hjälp av papper och penna. När du gjort detta, ska du försöka att göra exakt samma sak med dessa fem punkter när det gäller din nuvarande situation. Jämför sedan vad du kommit fram till och försök hitta både likheter och skillnader mellan i höstas och nu. Skriv ned dessa saker också. Därefter ska du försöka skriva ned det kanske svåraste av allt nämligen; att du försöker känna och tänka efter hur det varit att testa mitt råd, alltså från början till slut. Och försök att få med alla tankar och känslor även såna som typ; vad är det här för jävla trams, det kan ju inte hjälpa, jag har ju inte kommit på ett skit, ingenting har ju hjälpt osv. Allt ska du försöka få med! Läs sedan igenom allt du har skrivit ned en gång om dagen (det kommer antagligen att kännas både meningslöst och tjatigt) under fjorton dagar. Och kommer du på någonting nytt typ; nu är jag så jävla trött på den här skiten att jag kan spy eller att du fått en idé om någonting, så skriv ned det. som jag sade tidigare, allt är lika viktigt. Många människor tror helt felaktigt att det hela tiden gäller att komma på någonting smart när man ska ta sig ur en sådan situation som din, MEN det är oftast mycket viktigare att ta med alla dom meningslösa tankarna och känslorna man får. För när man väl hamnat i din situation är det mycket lättare att tänka och känna på ett sätt som inte är vidare smart. Men allt detta ska alltså också skivas ned!
På detta sätt ger du dig själv och ditt psyke en möjlighet att komma igång med en bearbetande process som kan skapa en liten öppning där du i sådant fall börjar känna att det inte riktigt är riktigt lika illa som det var för exempelvis någon vecka sedan. Och börjar det väl vända lite grand fortsätter du bara med samma sak till dess det börjar lossna på allvar.
Det andra är att du skriver att psykhjälpen inte funkar. Och här ser jag två möjligheter: För det första att du ser till att få en annan person än den du träffat (vågar man bara be om det, så brukar det enligt min erfarenhet gå att ordna även om det då ofta innebär att man får vänta lite) därför att det kan skilja mycket på två olika behandlare. Och för det andra att du går tillbaka till din första samtalskontakt och tar med dig allt material till hjälp för att på ett bättre sätt kunna beskriva hur du tänkt och känt dels i höstas och dels nu.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att ifall man inte blivit hjälpt av en samtalskontakt har det enligt min erfarenhet ofta handlat om att rätt ”material” på något sätt inte kommit fram under samtalen.