Min son har varit mobbad under nästan hela skoltiden. Han är empatisk och en underbar kille. Jag fattar inte varför han inte har vänner. Ser bra ut men otroligt blyg. Blygheten har sina orsaker då han hela tiden fått höra hur värdelös han är och ingen tagit honom på allvar. Jag som mamma mår ohyggligt dåligt att se honom sitta hemma framför sin dator kväll efter kväll. Det talas om mobbing och utanförskapets snara. Men det finns inget forum eller ställen där dessa ensamma ungdomar skulle kunna träffas? Önskemål är att man ordnade sådan platser just för unga med utanförskap. Ofta pratar experter om att den utsatte ska anmäla sig till en kurs. Söka sig till en förening. Men finns inte modet att ens gå dit för att man är livrädd att möta lust dessa kaxiga människor så tar man sig inte ut.

---

SVAR

Hej!

Du berättar om din sons utanförskap och mobbning, som gör att han är isolerad och inte har vänner eftersom han känner sig värdelös och att ingen tar honom på allvar. Det är aldrig din sons fel att han blir mobbad, han har rätt att vara den han är. Vem som helst kan tyvärr bli utsatt. Jag förstår din känsla av maktlöshet och känslan av att du vill göra mer än vad du faktiskt kan. Det är många föräldrar som jag pratat med som tänker och känner som du. Jag tycker ditt förslag är bra, för tyvärr känner jag heller inte till så mycket ställen där ensamma personer träffas. Men det kan även finnas en risk med att samla alla som är utanför, genom att det blir en förstärkt känsla av att de faktiskt är utanför samhällets sociala del. Vi kanske borde jobba mer på att få in de i gemenskapen i samhället, inte isolera dem ännu mer? Det tåls att faktiskt diskutera för och nackdelar med idén. Kanske du kan ta hjälp av någon lokal organisation som hjälper dig med det? Scouterna brukar vara en bra förening där man faktiskt fokuserar på gemenskap. Unga örnar är även värt att kolla upp. Det finns även en stiftelse "Våga vara dig själv" som jobbar mycket med gemenskap och att skapa kontakter, där de anordnar läger. 

Det är vi vuxna som har ansvaret att se till så de unga får förtroende och tillit till vuxna och andra i sin egen ålder. Där har vuxenvärlden misslyckats i tyvärr för många fall. Jag tror man måste jobba med både självkänslan hos de unga samt att vuxna ska bli bättre på att lyssna och ta de unga på allvar, för att unga ska känna tillit och förtroende för andra. Vi behöver även jobba tidigt med värdegrundsfrågor samt normer.Skolan har ett jättestort ansvar i denna fråga. Hur mycket har du försökt med dem? Om de inte tar ansvar i något av detta så ska du gå högre upp, alltså huvudmannen oftast kommunen eller friskoleföretaget, dvs chefen för rektorn. Eller anmäla ditt fall tll BEO på Skolinspektionen. 

Du får gärna skriva ett mail till mig och berätta hur det går.