Hej!
Det du berättar är att du mår väldigt dåligt psykiskt och gjort det i 1 år, har självmordstankar och upplever att dina föräldrar inte tar dina känslor på allvar. Det förstår jag känns väldigt tufft för dig, dels att inte bli betrodd men också leva med denna depression.
Du berättar att det mesta av dessa känslor känner du när du är hemma. Har du någon fritidsaktivitet att sysselsätta dig med? Att komma ut utanför hemmet brukar många må bra av. Det är inte ovanligt att man sitter ensam på sitt rum och sina tankar går runt i huvudet och situationen bara förvärras. Finns det något i ditt liv som du mår bra av?
Vad bra att du har din vän som verkar finnas för dig. Ta vara på henne. Det behövs ofta någon som man kan ha både roligt med och kunna snacka allvarliga/jobbiga saker med.
Hur länge har du haft dina självmordstankar? Har du funderat på att vända dig till ungdomsmottagningen eller elevhälsan på skolan? Hur skulle det vara om du skrev ett långt mail eller brev till dina föräldrar och berättar exakt det du känner? Om de fortsätter att inte förstå dig, försök då lägg fokuset på någon annan som faktiskt ger dig stöd.
Du berättar att du har skadat dig själv. Hur ofta har det skett? Det finns en lista med olika saker man kan distrahera sina tankar med, Listan hittar du här.
Det är inte ditt fel till att du mår såhär. Du har rätt att bli tagen på allvar och du har rätt till att må bra.
Visningar : 2240