SVAR
Här skulle jag vilja råda dig att först fundera över ifall det verkligen är bäst att tala om det eller inte. Det har alltså pågått under tre år och vad talar för att du inte håller det för dig själv till dess du blivit vuxen nog att flytta hemifrån och ha ett eget liv om det nu skulle vara så att du har oturen att din familj skulle reagera väldigt negativt. Att bo hemma och tala om en sådan här sak innebär ju att man är mycket mera sårbar än om man har flyttat hemifrån. Det skulle alltså kunna vara säkrare för din egen mentala hälsa (självförtroende och liknande saker) om du väntade till dess du flyttat hemifrån. Mot detta står då att du måste känna efter hur viktigt det ändå kan vara för dig att få tala om det för dina närmaste. Men är det så att du skulle behöva deras godkännande eller något liknande, blir det också svårare eftersom du då också blir väldigt sårbar för vad dom tycker, vilket inte heller är så bra för din mentala hälsa (självförtroende osv). Är det däremot så att det bara skulle kännas lättare för dig att inte ha den här hemligheten inför dina närmaste, låter det som att du kanske skulle kunna tala om det utan alltför stor risk för ditt eget självförtroende. Då handlar det mera om att du får chansa lite genom att typ snacka om någon kompis som är homosexuell för att se hur dom reagerar. Men du ska vara beredd på att du kan få en stark reaktion från dina närmaste ändå, alltså även om du först snackat lite om någon annan homosexuell och dom inte reagerat speciellt mycket. I dagens samhälle finns det fortfarande människor som inte accepterar någonting annat än det allra vanligaste dvs kärlek mellan man och kvinna. Och hur dina närmaste reagerar kan ingen förutsäga. Dom kanske t ex inte reagerar likadant någon enda av dom.
Läs igenom vad jag sagt några gånger och försök tänk och känn efter hur du tror att det blir bäst för dig. Kommer du inte fram till något skulle jag råda dig till att låta det vara några månader, och sedan läsa igenom vad jag skrivit igen. Ibland kan det vara bäst att låta lite tid gå, så att beslutet så att säga får mogna fram långsamt. Du har ju ändå väntat tre år så några månader till gör kanske inte så mycket, för det är väl ändå bättre att du känner dig skapligt säker på vad du ska göra…