Hej jag är en tjej på 13år som känner mig värdelös. Det känns som allting är fel på mig. Det känns som alla i min omgivning skulle ha det bättre om jag bara dog. Jag tror inte ens att de skulle sakna mig. Jag har blivit mobbad och utfryst på mina gamla skolor. Nu har jag kompisar men det känns som att det som hände på de andra skolorna har påverkat för mycket. Jag har omedvetet varit påväg att ta livet av mig flera gånger.

---

SVAR

Hej!

Du berättar att du tidigare varit mobbad och detta har lett till att du har starka självmordstankar och känner dig värdelös. Men du berättar även att du har kompisar nu, men upplever att mobbningen påverkat dig väldigt mycket. Hur länge pågick mobbningen? Var det någon vuxen som hjälpte dig? Att bli utsatt för mobbning påverkar verkligen livet, det äter upp ens själ, så jag förstår verkligen din känsla av att det förstört mycket. Det viktiga att komma ihåg är att det är aldrig ditt fel till att just du blev utsatt. Det är inte ditt fel till att situationen blivit som den blivit för dig. Men jag kan förstå att din känsla kanske är så. 

Jag blir väldigt berörd och orolig för dina självmordstankar som du bär på. Är det någon som vet om detta? Har du någon vuxen i din närhet som du kan prata med? Det är viktigt att ventilera dessa tankar med en vuxen, för att inte bära allt själv. Hur ofta har du dessa tankar? 

Självmord är aldrig någon lösning, det finns vägar att gå till att få det bättre. Det gäller att hitta rätt vuxen som tar dig på allvar och som faktiskt kan ventilera dina tankar. Du är 13 år och har hela livet framför dig med möjligheter till förbättring. Det är viktigt att veta att du inte alltid kommer känna såhär eller leva i denna situation. Det är inget bra att gå med dessa allvarliga tankar ensam. 

Det finns bra stöd att få via mind.se där du kan chatta dygnet runt. 

Kan du beskriva vad det är som gör att du känner att allt är fel på dig? Det är väldigt vanligt att må psykiskt dåligt efter långvarig mobbning, det är inte heller ovanligt att ha svårt att lita på andra eller att tro att alla vill en något ont. Du beskriver att du har kompisar, hur är dem mot dig? Vad gör ni tillsammans? Det är viktigt att ha någon aktivitet eller umgänge på fritiden för att kunna känna mer mening. Har du något intresse, sport eller hobby du sysslar med? Om inte, så går det att försöka hitta något via nätet i ditt område som kanske passar dig.

Har du testat att distrahera dina tankar? En del brukar göra det genom att måla, skriva, lyssna på musik, dansa, ta en promenad osv. Det finns en hel lista med saker man kan göra här.

Har du kontakt med skolkuratorn eller ungdomsmottagningen? Det är två bra ställen att vända sig till i din situation. Hur tänker du kring att kanske börja med regelbundna samtal där? Kanske någon av dina kompisar kan hjälpa dig att faktiskt gå dit?