Hej! Du svarade mig den 14 feb 2017 ungefär kl 14:10. Jag frågade dig om ätstörning och psykisk ohälsa. Du tipsade mig bl.a om att ta hjälp av någon annan vuxen utifrån. . . Jag har redan testat det och det funkade inte. Min mamma var till och med på skolan och vi satt i möte med metor och kurator. Detta var också 1 år sedan. Men saker blev bara värre. Jag försökte ju göra situationen bättre men det var mer som att mamma bara blev förolämpad och tyckte att jag startade krig med henne. Jag tycker mycket om min mentor och hon stöttar mig fortfarande, men vi träffas inte mer eftersom jag bytt skola. Vi har kontakt på facebook men inget mer. Vet inte om jag vågar hålla kontakten med henne. Det är typ 15 år i åldersskillnad och vi har inget specifikt gemensamt. Är det ens ok att ha en vän som är så mycket äldre? Jag känner mig inte bekväm med att be om hjälp efter hela den händelsen som tog vid då. Jag vågar inte berätta om alla problem för min mentor, hon kanske inte vill vara min vän om jag bara berättar om problem. Att gå till en av hemsidorna du delade är säkert en bra idé, men problemet är att jag vet inte hur jag ska förklara eller vad jag skulle kunna säga för att någon skulle kunna hjälpa mig. Jag förstår inte vad jag ska göra, jag mår oftast sämre av att prata med någon om att jag mår dåligt eller varför jag mår så. Hur hjälper det egentligen mig att må bättre av att prata om ett problem som inte går att lösa? (Har testat allt jag kan för att lösa det, men det kvarstår ändå). Kan du förklara varför jag skulle må bättre av det? Jag förstår inte.

---

SVAR

Hej igen, vad bra att du skriver :)

Så otroligt tråkigt att ditt försök att berätta för vuxna inte gick bra. Tyvärr blir det ibland så, och du är inte ensam om det, och det är inte ditt fel!

Det är ok att ha en vän som är 15 år äldre, men det beror förstås på vad meningen med kontakten är. Att ha en vuxen som ser en och stöttar när det behövs är aldrig fel. Det som vore fel är om din mentor t.ex. skulle vilja utnyttja dig på något sätt eller bete sig illa. 

Du skriver att du inte ser en mening med att prata om hur du mår, och att det kan få dig att må sämre. Så kan det vara. Men, och det gör mig glad, så berättar du ändå lite för mig hur du mår, och ber om hjälp. Ibland är problem svåra att lösa, och man kan behöva försöka flera gånger och med olika lösningar för att det ska bli bättre. Många gånger kan det kännas omöjligt, men ändå bli bättre om man hittar rätt lösning. Jag har inte alla svar, men jag hjälper dig gärna genom att lyssna och hitta ett sätt som passare dig. Skriv hit igen eller så kan du skicka ett DM till mig här på Ungdomar. Du kan också maila mig på helena.meyer@fryshuset.se men om du skickar dm eller mailar så är du inte helt anonym längre. 

Ta hand om dig, så kanske vi hörs igen. 

Helena - Fryshusets Nätvandrare