Det bästa du kan göra är just det som du inte vill göra… Ingenting är bättre än att berätta sånt här för sina föräldrar! För att underlätta det lite grand kan du använda knepet att välja ut den som det skulle kännas minst jobbigt att berätta det för. Eftersom du tydligen inte är så gammal, har du antagligen inte heller kompisar man kan berätta sånt här för. Annars skulle en sån sak också kunna hjälpa dig skapligt. Finns det ingen i släkten du kan berätta det för som typ morfar, mormor, farfar, farmor eller någon annan..? Du kommer inte ur det här om du inte berättar det för någon. Alla människor måste få hjälp och just prata om sånt här som du varit med om, ifall det ska bli hyfsat bra igen. Och du är inget undantag, jag lovar… Och kommer du inte på någon som funkar, får du helt enkelt gå till närmaste ungdomsmottagning för att få prata med någon där. Det är inte meningen att man ska gå omkring och må som du gör, så dom på ungdomsmottagningen kommer att förstå varför du kommit och sökt hjälp så snart du bara berättat vad som är jobbigt…