Jag hatar skolan. Jag vet att jag är priviligerad och har alla förutsättningar att lyckas. Men skolan handlar bara om prestation, det är det enda folk snackar om. Även kompisar försöker ta reda på vilka betyg man har i vad, det är få som inte gör det. Jag hatar konkurrenstänkandet och framtiden som innebär komma in på läkarlinjen för alla, men det går inte att fly undan för jag måste gå i skolan. Om jag misslyckas kommer jag få höra att jag valde fel linje av mina föräldrar, det är egentligen vad som förvärrat allt. Ibland är det som jag har fastnat i en bubbla och inte kan kontakta omvärlden, som om det ligger en stock på bröstet. Det är så mycket man måste bevisa hela tiden. Jag är rädd för skoldagarna, proven kommer tillbaka, labbrapporten, kanske terminsbetyg. Man måste ta körkort. Det är allt jag tänker på när jag ska sova. Jag ser mig redan som misslyckad. Skolan har aldrig varit så plågsam som gymnasiet är. Vet att det bara är 1.5 år kvar men mer ångest? Jag vågar inte tänka på framtiden.

---

SVAR

Hej fina du och tag för din fråga!

Det låter som att du har det tufft just nu, mycket prestationsångest och svåra tankar. Bara det är du fortfarande krigar på visar att du är långt ifrån misslyckad. 

Ibland handlar skolan allt för mycket om prestation, och det är lätt att tänka att det är det enda som räknas i livet. Det är synd att det ska vara så. Hur du lyckas i skolan eller i livet avgör inte ditt värde. Du är värdefull som person, bara för att du är du. 

Ibland är det så att man faktiskt har valt fel linje, inte för att man misslyckas, utan för att man inte trivs. Alla kan inte bli läkare heller, det finns så många andra viktiga jobb och vem ska ta dem om alla är läkare? :)

När jag läser det du skriver får jag känslan av att du känner dig väldigt trött, stämmer det? 

Ibland behöver man få prata med någon när livet känns stressigt och jobbigt. Ibland räcker det med att prata med en vän, men andra gånger behövs mer stöd från en vuxen. Kanske finns det någon lärare du litar på, en skolsköterska eller annan vuxen? Du kan också kontakta en stödorganisation på nätet. Tjejzonen, tjejjourer eller Föreningen Tilia. Det är helt anonymt och du kan prata om det du vill.

Det allra viktigaste är att du får må bra, känna dig sedd och trygg - allt annat är bara en bonus. 

Ta hand om dig!