SVAR
Nej, du har inte förstört min bild av hur någon som använder droger ska vara. Men bilden du personligen står för, är tyvärr inte en bild som jag träffat på alltför ofta. Tvärtom är såna som du enligt min erfarenhet väldigt få, i jämförelse med killar och tjejer jag träffat i mitt yrkesliv på typ; ungdomsgårdar, i skolan, ute i arbetslivet, på behandlingshem, i fängelser, inom soc och på psyk. Tjejer och killar som gått ned sig och blivit tvungna för att slåss med sitt liv som insats för att komma ur beroendet. Och i bästa fall kommit ur det efter ett långt och plågsamt slit. Att riktigt vara slav under en eller flera droger och inte klara av att styra någon enda liten sak i ens tillvaro själv.., där allt bara går ut på att så snabbt som det bara är möjligt och till vilket pris som helst, få tag i drogen för att slå den i sig på något sätt.., är inte något jag vill att killar och tjejer ska behöva gå igenom..! Att det sedan finns ett gäng killar och tjejer som du.., ändrar inte min strävan att så långt det är möjligt förhindra att någon förlorar fotfästet och dras ned i drogernas träsk…
Och något av det obehagligaste med drogerna är enligt min uppfattning två saker:
Att dom flesta får en drogrelaterad upplevelse som skiljer sig från det mesta dom känt på tidigare och att dessa upplevelser lätt blir något man gärna återvänder till när livet blir långtråkigt eller något annat negativt…
Och att man aldrig i förväg vet ifall man tillhör den, enligt min erfarenhet, lilla gruppen människor som du tycks tillhöra, och som inte fastnar, eller om man tillhör den stora gruppen som ligger i riskzonen för att åka dit…
Jag vill också berätta att jag i min närmaste krets av vänner har två personer som använde hasch upp i trettioåren med fasta jobb båda två, men som blev tvungna att sluta eftersom de fick barn och liksom inte riktigt hängde med när de var påtända. Bägge två, som jag skulle vilja beskriva som mycket självständiga och självsäkra, beskrev sina problem med att sluta på exakt samma sätt: Dom tyckte att allt blev så himla ”beige” och tråkigt. Dom tappade nästan sugen på att leva emellanåt, eftersom dom, som dom beskrev det för mig, saknade lugnet som ruset givit dem så länge. Med risk för att låta självgod vill jag ändå berätta att dom idag tackar mig för att jag fanns där och stöttade dom på alla möjliga sätt eftersom jag arbetat med sånt här under en lång period av mitt liv. Ingen av dom säger sig veta hur det skulle gått ifall dom inte haft mig som en nära vän. Och då tycker jag att man också ska komma ihåg att mina två vänner aldrig provade på några traditionellt tyngre droger…
Avslutningsvis skulle jag vilja passa på och berätta om min enda drogliberala idé. Den är mycket enkel och handlar om att människor inte borde prova på droger i unga år då man är mycket mera lättpåverkad än när man blivit vuxen, fått ett jobb och kanske familj. Så min idé är att en vuxen ”mossig” människa med ett Svensson-liv vore den enda något så när vettiga personen att, OM MAN NU BARA MÅSTE.., testa någon av de lättare drogerna… Samtidigt anser jag att det vore bäst för alla om alla lät bli.., men som sagt.., livet ser ju inte ut precis som Bosse socionomen och psykologen på nätet skulle vilja…