Hej kära du,
Det låter jobbigt! Kombinationen av att vilja vara "normal" igen, att vilja spela instrumentet, vilja lita på folk och samtidigt ha den där oron i kroppen.
Jag tror att det viktigaste just nu är att du tar reda på väldigt noga var DIN gröns går. Inte gränsen mellan övergrepp eller inte i lagens mening eller så, utan den gröns vilken om han närmar sig eller går över den gör det att du mår dåligt. Det gör att du kan skapa ett "rum" där du vet med dig själv att så länge han inte rör dig utanför det så behöver du inte vara rädd. En annan grej som jag själv använt mig av är att spela upp för mig själv hur jag skulle reagera OM han kommer för nära eller kliver över min gräns. Det som ofta händer i övergreppssituationer är att den som blir utsatt inte säger ifrån först, eller alls, eftersom den som utför övergreppet har makten. Exempelvis så har jag bett en partner till mig att inte ta mig i mig sexuellt så att säga när jag håller på att somna. Det är över min gräns även om jag älskar min partner och även om jag aldrig tror att hen skulle göra mig illa.
Så jag ser en situation kanske där din lärare tar i dig eller säger något som triggar dig. Om du sedan innan bestämt dig för att när det känns fel så ska du säga något och bestämt var du ska säga så är det lättare att göra det. Exempelvis att han tar i dig: så kan du säga. Du, jag tycker verkligen inte om när du gör så. Kan du visa mig utan att ta i mig?
Hoppas det ger lite hjälp iaf.
Din kropp och ditt sinne! Ingen har rätt att inkräkta där.
Visningar : 268