SVAR
Tyvärr är det allför många unga idag som känner som du och som ser döden som enda utvägen ur sitt helvete. Jag kan inte här svara på varför du känner dig så misslyckad, eller varför du mår så dåligt. För att kunna svara på det skulle du och jag behöva sitta ner och prata med varandra. Genom att sitta och prata skulle vi tillsammans till slut kunna förstå oss på vad det är i ditt liv som får dig att känna som du gör nu, och då skulle vi också kunna hitta vägar för att du skulle må bättre. Det jag beskriver för dig nu, kan jag inte hjälpa dig med över nätet, men det finns andra som kan ge dig denna hjälp, och det är det som är min poäng. När man känner som du så antingen vet man inte, eller så tror man inte att det finns någon hjälp att få. Men jag lovar dig att det finns det. Jag har genom åren jobbat med många som haft precis samma känslor som du, men som med hjälp lyckats ta sig igenom det och finna en mening med livet igen. Men hade du frågat någon av dom i början så hade dom sagt att det inte fanns något annat att göra än begå självmord. Ingen kommer att kunna stoppa dig om du verkligen bestämmer dig för att ta ditt liv, men jag hoppas att jag med mina ord kan ge dig en liten tro på att du faktiskt inte är ensam om att känna som du gör, och att det faktiskt finns hjälp att få. Jag önskar att du kan tro på detta tillräckligt mycket för att ge det hela en chans, och antingen söka upp närmaste Ungdomsmottagning, eller söka dig till öppenvårdspsykiatrin och berätta om hur du mår för någon där. Att regelbundet få träffa en person som kan ge en nytt hopp och ork att jobba vidare tills man hittar en lösning är oftast ett måste i din situation. Man kan inte gå i sin ensamhet och känna som du utan att tappa lusten att leva. Men jag säger inte att det är en lätt väg att gå även om man har hjälp. Det är slitigt och jobbigt på många sätt att ta sig upp ur sitt mörka hål, men jag lovar dig att det är värt det, och att någonting som gör det hela meningsfullt finns där framme och väntar även på dig...