Jag förstår mig inte på min släkt… Det verkar som om de vill få mig att bli deppad… Min mormor säger varje gång vi är där och ska gå; "Ska ni gå nu? Vi får passa på att träffas, innan jag står på kanten", lite smådiskret dock… Min farmor säger varje gång hon ger mig pengar; "Jag får väl hjälpa dig medan jag kan"… Tänker man mer på döden när man blir äldre, så att man går igenom typ. en psykisk pubertet igen? Detta stör mig ganska mycket, att de jag älskar pratar om att de snart dör?! Är det bara jag som är konstig, eller är det de som är deppade?

---

SVAR

Du har rätt i det att många äldre tänker en hel del på döden och det gäller säkert din mormor och farmor också. Jag tror inte att dom är ute efter att göra dig deppig utan dom är så inne i sig själva och sina funderingar kring att deras liv är på väg att ta slut, att dom inte tänker på att du kan bli ledsen. Det är självklart olika hur äldre människor hanterar det här med att dom närmar sig döden. Vissa vägrar att nämna döden och prata om det överhuvudtaget, emedan andra pratar om det jämt. Att bli gammal innebär ju att man har levt större delen av sitt liv, och det är svårt att inte bli medveten om att det inte är så många år kvar. Att prata om det som din mormor och farmor gör kan vara ett sätt att bearbeta detta faktum. Döden kan kännas skrämmande och overklig på många sätt och därför behöver många nämna det i olika sammanhang för att liksom ta in det och vänja sig vid tanken. Det kan vara därför som din mormor och farmor säger som dom gör, och det är också därför jag menar att dom är så inne i sig själva när dom säger såhär att dom inte tänker på hur du kan uppfatta det. Sedan kan jag i och för sig nämna att det finns en hel del äldre som mer eller mindre medvetet använder det här med att dom skall dö snart för att få både sympatier och uppmärksamhet. Att liksom hota med att man skall dö snart tror många, får släktingar och andra att bry sig mer, komma oftare och hälsa på och så vidare. Det brukar bli tvärtom för det är ingen som vill hälsa på någon som använder döden om utpressning. Nu vet du bäst själv vilken kategori som din mormor och farmor tillhör, men oavsett detta så tycker jag att du skall berätta för din mormor och farmor hur du känner det när dom pratar om döden hela tiden. Om det är så att dom bara varit obetänksamma och inne i sig själva och sin egen bearbetning av döden så kommer dom att ändra sig om du säger till. Och faktiskt så kan du hjälpa dom lite genom att bara prata med dom om det här. Du kan tex fråga dom om det är så att dom tänker på döden mycket, och om dom är rädda för att dö, vad dom tror kommer att hända osv. Ett sådant samtal kan faktiskt vara till nytta både för dig och för dom, för det är aldrig fel att ta del av äldre människors uppfattning om döden som ju faktiskt är något som vi alla måste hantera förr eller senare.