Jag undrar om det räknas som övergrepp när en kompis till mina föräldrar satt och tafsade på mitt bröst och smekte mitt lår en gång? Jag menar, det hände ju inget allvarligt, han våldtog mig ju inte eller nåt sånt. Och dessutom hände det ju bara två gånger. Är jag fånig som mår dåligt efter det? Mamma sa att vi skulle avvakta och se om han gjorde det igen. Är jag dum för att jag är arg på henne för det? Jag gjorde ju inte direkt något motstånd. Jag bara satt där som en idiot. Det är så pinsamt att berätta om det, eftersom det säkert inte var så allvarligt. Första gången var jag 13 och andra 15. Jag var ju inget barn. Jag borde ha gjort motstånd.

---

SVAR

Att det inte hände något allvarligt håller jag inte med om. Att en vuxen människa som dessutom är vän till dina föräldrar tafsar på dig är definitivt ett övergrepp och du är inte det minsta konstig som mår dåligt av det. Det är inte du som skall behöva göra motstånd när en vuxen människa beter sig som du beskriver, utan i en sådan här situation borde någon annan vuxen (förhoppningsvis dina föräldrar) hjälpa dig. Nu verkar din mamma inte ta det så allvarligt, något som jag beklagar, men det betyder inte att det är okay att någon tafsar på dig. Hade jag varit du hade jag också varit arg på min mamma som inte tar sådant här på allvar. Och du behöver inte känna att du är fånig eller en idiot som inte gjorde motstånd. Vem som helst hade blivit helt ställd när en kompis till ens föräldrar börjar tafsa på en. Eftersom det nu verkar som om du inte får det stöd du behöver av din mamma i det här läget, tycker jag att du skall prata med någon annan vuxen. I första hand råder jag dig att vända dig till närmaste Ungdomsmottagning. Ring, eller gå dit och berätta vad som hänt och att du mår dåligt av det. Eller så kan du också gå till skolkuratorn, eller skolpsykologen. Hur som helst tror jag att du skulle må bra av att prata med någon vuxen som tar det här på allvar, för det är inte bra om du går runt och känner att du på något sätt är medskyldig till det som hänt. Så lyd mitt råd och sök upp någon vuxen du kan berätta detta för, och jag lovar dig att det är ingen som jobbar med sådant här som skulle tycka att du var pinsam och att det som hänt inte var så allvarligt.