Hej jag är en tjej som är 18år. Och det är så här att för en vecka sedan så fick jag veta av min pojkvän att min farsa va alkoholist. Och han vet det för att hans mamma va det. Och det känndes som en hel värld rasade samman. Att hela mitt liv så har jag trot på en lögn. Och nu förstår jag varför jag fick svåra ätstörningar. Men det är så att jag lider av depritionert sen innan men nu har det blivit mycket värre. Jag brukar skära mig och slå mig själv. Och anklaga mig själv att allt är mitt fel. För att det är så att hemma får jag alltid skullden för allt. Och jag har pratat med min kurator på skolan. Och hon ville skicka in mig som akutfall, men jag tackade nej. Jag och min kille har haft vilda diskutioner om detta. Jag känner mig ensam, rädd och orolig. Jag känner mig trygg ändast hos min kille (varit tillsammas i 2½år) och min killkompis. Snälla jag behöver råd!!!

---

SVAR

Oavsett om din kille har rätt eller inte i sin bedömning av din pappa så tycker jag att du skulle söka hjälp för att reda ut alla dina tankar och känslor. Att du känner dig anklagad hemma, och att du mår så dåligt att du skär, och slår dig själv är definitivt en anledning att söka hjälp, och kanske har du rätt att det finns en alkoholproblematik hos din pappa som varit orsak till många av dina känslor av att allt är ditt fel. Har man överlag en krånglig hemsituation där man mår dåligt (oavsett missbruk eller inte) så gör man bäst i att skaffa hjälp, för alla barn och ungdomar behöver vuxna som kan ge stöd, kärlek och vägledning, annar blir man ganska vilsen i sig själv och känner ofta stor otrygghet. Nu blev det tydligen inte så lyckat när du vände dig till skolkuratorn, men jag skulle önska att du gjorde ett nytt försök antingen med Ungdomsmottagningen, eller med öppenvårdspsykiatrin. Om du känner dig trygg tillsammans med din kille så ta med honom om det känns läskigt första gången. Du kan ju också be honom ringa och skaffa en tid till dig om du tycker att det känns för jobbigt själv. Du behöver inte fara in akut för då blir det så hemskt dramatiskt så det är lätt att bli tveksam till hjälp. Fixa istället en tid på något av dom ställena som jag sade och gå dit själv eller tillsammans med din pojkvän. Det kan vara ett hårt arbete att jobba sig igenom den här typen av problem som du beskriver, där din pappas eventuella alkoholism kan vara en sak du måste få hjälp att hantera. Men arbetet brukar ge lön för mödan i längden om man bara är uthållig, och det tror jag att du är eftersom du varit stark nog att klara dig så här långt.