Nu vet jag ju inte hur gammal du är men jag kan gissa ungefär. I en viss ålder och faktiskt under hela tonårstiden så är det så att man mognar och utvecklas väldigt olika. Det brukar också vara så som du beskriver att man mest är med dom som är jämnåriga och det är för att det händer så mycket på bara ett år, varför dom som går i sexan inte kan tänka sig att vara med dom som går i femman, emedan dom som går i åttan inte kan tänka sig att vara med dom som går i sjuan osv. Och om man då som du upplever att man mognar snabbare än dom som är jämnåriga så har man inte alltid så mycket val än att ändå umgås med dom, vilket självklart kan kännas frustrerande eftersom man inte tycker man är på samma nivå.
Den enda tröst jag kan ge dig i detta är att det här med att man nästan bara kan umgås med jämnåriga försvinner mer och mer ju äldre du blir. Redan i gymnasiet börjar dom gränserna suddas ut, och sedan när man kliver in i vuxenlivet så är det mer naturligt att man söker sig till dom som man har saker gemensamt med istället för dom som är jämnåriga. Men just nu finns det inte så mycket som du kan göra mer än att härda ut och vänta på att dina kompisar skall hinna ikapp. Och skulle det nu vara så att det sedan visar sig att ni ändå inte har så mycket gemensamt så tror jag med tiden att du kommer att hitta andra kompisar, och som jag sade så kommer det framöver inte spela så stor roll om det skiljer några år emellan. Huvudsaken är att man har kul när man träffas och att man har gemensamma intressen.