Jag är en kvinna på 23 år och har varit tillsammans med en man i ca fem år. Min kille älskar mig oerhört mycket och skulle nästan göra allt för mig, utan att vara en toffelhjälte. Jag har nu under två års tid haft starka funderingar på om jag verkligen älskar honom eller om det är honom som vän jag bara älskar, ty mina sexuella känslor för honom är mycket vaga. Dessutom undrar jag ständigt om jag skulle bli starkare som person ifall jag skulle leva för mig själv ett tag. Dessa tankar gör mig vansinnig – att veta om jag skulle klara mig själv utan honom eller inte? Samtidigt får jag stora skuldkänslor för att jag sitter här och gnäller, för borde jag inte vara nöjd med det jag har? Jag vill nämligen inte vara girig och göra slut bara för att "leka av mig", men tänk om jag skulle ångra mig om tio år. Vet varken ut eller in och känner en enorm rädsla inombords. Vad skall jag göra? Vill ibland ta livet av mig för att fly ifrån verkligheten.

---

SVAR

När det gäller ifall du verkligen älskar din kille så undrar jag lite över ifall det är just dina vaga sexuella känslor för honom som får dig att ifrågasätta din kärlek till honom? Ni har varit tillsammans i fem år och från tämligen unga år, och att dom sexuella känslorna skiftar och går i perioder är ju inget ovanligt, det sker i dom flesta förhållanden. Men har dom sexuella känslorna varit vaga i två år så kanske det är ert sexliv som behöver förbättras och inte kärleken det är fel på. Därför tycker jag det är viktigt att du funderar över om det är så att du aldrig eller sällan känner att du älskar din kille. För jag tror faktiskt att många kan blanda ihop förlorad sexuell attraktion med att kärleken har försvunnit. Det kan ju förvisso vara ett tecken på att något inte är rätt, men som sagt kan det lika gärna handla om att sexlivet blivit tråkigt, förutsägbart eller vad som helst. Så försök koppla bort den sexuella biten och fråga dig istället ifall du känner en glädje i att vara tillsammans med honom i vardagen, ifall du upplever dom här varma känslorna i vardagen som man kan känna när man älskar någon, ifall du kan tänka dig en framtid med honom osv. Där tror jag att du finner fler svar på frågan ifall du älskar honom mer än som en vän, än om du koncentrerar dig på den sexuella attraktionen.
När det sedan gäller den andra biten att du undrar ifall du skulle bli en starkare person utan honom och ifall du skulle klara dig på egen hand så är det också tämligen vanligt att känna så när man träffat sin partner så tidigt som du gjort och man har varit tillsammans länge. Jag tycker för det första att du skall sluta ha dessa skuldkänslor för att du sitter och ”gnäller”. Det finns inget som heter att jag borde vara nöjd när det gäller kärlek, utan man känner det man känner och sedan är det inget mer med det. Den typen av tankar leder dig helt på fel spår, för inte tycker du väl att du skall vara ihop med din kille för att andra har det värre, eller för att personer runt omkring dig, eller hela kulturen säger att du inte skall begära för mycket av livet, och att du skall vara glad för att du har NÅGON. Ska man vara tillsammans med någon och dela livet så ska det ju vara för att man själv känner att det är rätt och att man känner kärlek och glädje för en annan människa, inte för att man borde vara nöjd. Det tror jag faktiskt att du också tycker om du tänker efter. Det finns väl ingen människa som i livets slutskede säger att dom har levt ett bra liv för att dom delade det med någon som omgivningen tyckte att dom borde vara nöjda med. Så glöm dom där tankarna och ägna dig istället åt att fundera över svaren på dom frågor jag ställde till dig ovan.
Om du väl kommer fram till att du älskar din kille och kan tänka dig en framtid så handlar det om att se OM och HUR du skall ha möjlighet att utveckla den typ av självständighet och oberoende som du önskar inom er relation. För jag är faktiskt övertygad om att man inte behöver leva ensam för att utveckla både sin personlighet, självständighet och sitt oberoende. Det kan vara svårare inom en relation eftersom när någon i ett förhållande håller på med att förändra sig själv och tar stora kliv i utvecklingen så innebär det vanligtvis förändringar i förhållandet. Om man då inte pratar med sin partner och gör henne/honom delaktig i ens egen utveckling så förstår partnern ingenting och tycker bara att killen/tjejen gått och blivit annorlunda och konstig. Detta är det svåra med relationer, nämligen att partners inte är tankeläsare och inte behöver ha sina intensiva utvecklingsperioder i fas med ens egna.
Så steg 1 är alltså att du tar reda på hur dina känslor för din kille ser ut, och där du försöker undvika att blanda ihop korten när det gäller sex och kärlek.
Steg 2 ( ifall du har kommit fram till att du älskar din kille i steg 1) blir att bestämma dig för om du vill ha en framtid med din kille.
Steg 3 (ifall du säger ja i steg 2) blir att diskutera och fundera över hur du skall kunna få mer utrymme i ert förhållande så du känner att du kan utvecklas och testa dina vingar på dom sätt du önskar.
Steg 4 (ifall ni kommer fram till något ni är överens om ) blir att börja testa din självständighet och oberoende i ditt vardagliga liv och göra dom saker som känns rätt för dig, parallellt med att du kommunicerar med din kille så han vet vart du befinner dig i tankar och känslor.

Vart som helst i dessa stegen kan du komma fram till att det inte är du och din kille som skall ha en framtid ihop och att det typ av liv som du söker inte går att få inom relationen. Då gör du bäst i att vara ärlig mot både dig själv och honom och börja pröva dina vingar på egen hand.