Det låter som om du mår riktigt dåligt för tillfället och att livet inte verkar bjuda på någon ljusning framöver när du tänker på det själv. Just därför tycker jag att du skall söka hjälp direkt och vända dig antingen till närmaste Ungdomsmottagning, skolkuratorn/skolpsykologen eller till öppenvårdspsykiatrin (barn och ungdom eller vuxen beroende på om du är över eller under 18 år). Det är nämligen så att när man känner sig ledsen som du och inte tycker att någonting är roligt så är ett av dom stora problemen att man själv inte kan se något hopp. Man vågar inte, precis som du säger, hoppas på att någonting skall bli bättre utan man känner sig bara som en belastning för sig själv och för dom som står en nära. Och det är precis det här man behöver hjälp med, nämligen att få prata med någon som kan stå för det där hoppet när man själv inte orkar, och som kan stötta och leda en på vägen för att man med tiden skall finna det där hoppet inom sig själv igen. Detta är ett mödosamt arbete och ett arbete som man sällan klarar ensam. Jag hoppas därför att du ger dig själv en chans att få hjälp och att du ringer till någon av dom jag räknade upp tidigare och beställer tid för samtal hos kurator eller psykolog.