mina föräldra bråkar och dricker jätte mycket ..på gränsen till alkholister.. jag vet inte snart vart jag ska ta vägen .. dom dricker varje helg ,,ibland mitt i veckorna .. min bror(19år)och jag (14år)börjar tröttna på det vet ej vad vi ska göra… kram

---

SVAR

Det finns flera sätt att göra och det beror lite på vad ni själva orkar med och om det överhuvudtaget går att prata med era föräldrar. Om ni tycker att dom lyssnar när ni pratar så kan ni två tillsammans säga till dom (vid ett tillfälle när dom inte dricker) att ni behöver prata med dom. När ni väl fått dom att sätta sig ner, så kan ni förklara för dom att ni mår väldigt dåligt av deras drickande och att ni uppfattar dom som alkoholister. Säg också att ni vill att familjen söker hjälp för ni orkar inte mer.
Detta är ett tufft sätt att göra på och det är inte alls säkert att det lyckas, då föräldrarna kanske sätter igång och bråkar istället. Så om du och din bror är det minsta osäkra över detta och tror att dom bara skall bli arga på er eller varandra istället så låt bli att välja detta alternativ.
Något annat ni kan göra istället är att din bror ringer till socialkontoret och beställer en tid hos någon socialsekreterare som jobbar med familjer. Han hittar numret i telefonkatalogen under dom gröna sidorna. Det räcker att han ringer kommunens växel och ber om att få bli kopplad till socialkontoret och någon som jobbar på familjesidan. När ni fått en tid så går ni dit och pratar med socialsekreteraren och berättar hur er situation ser ut. Från socialkontoret har dom möjlighet att hjälpa er både med att prata med era föräldrar, och hjälpa era föräldrar att komma till rätta med sitt drickande, förutsatt att dom själva går med på det hela. Ni kan ta kontakt med socialsekreteraren utan att era föräldrar får reda på det, men som du kanske förstår kommer era föräldrar bli inblandade förr eller senare. Det kan självklart vara väldigt jobbigt att göra på detta sättet och ni kanske känner att ni går bakom ryggen på era föräldrar, men ibland måste man göra det för att få hjälp. Men återigen så vilar ett stort ansvar på er varför jag även har ett tredje alternativ.
Ett tredje alternativ är att ni två går direkt till närmaste Ungdomsmottagning och berättar om er situation för kuratorn där (det går också bra med kuratorn på skolan, eller om det finns en kurator på vårdcentralen). Hon/han kan sedan diskutera med er hur man bäst kan lösa situationen och kan även hjälpa er med kontakten med socialkontoret om ni kommer fram till att det är bästa sättet att komma till rätta med problemet. Fördelen med detta alternativ är att ni inte ensamma tar beslutet om vad som skall göras utan att ni kan få en annan vuxen att diskutera olika lösningar med, och även ha någon att få stöd av under tiden som man arbetar med problemet. Så enligt min åsikt är det sista alternativet att föredra om det skall bli så smärtfritt som det kan bli för er. Detta kommer självklart att vara jobbigt för er båda hela tiden, men samtidigt är ju inte situationen ni befinner er i nu, hållbar i längden, utan något måste ju göras. Och tyvärr låter det ju inte som om era föräldrar tänker göra något åt det hela, så därför kan det som sagt vara bra om ni får hjälp direkt från någon annan vuxen med vilka åtgärder man bör vidta.