Okänd
Annat
Hejsan! Jag är en tjej på 15½ som har en pojkvän som är snart 19. Jag har ett problem som jag mår fruktansvärt dåligt av, och som gör min pojkvän väldigt sur! Det är nämligen så att jag är så fruktansvärt svartsjuk på hans ex! Även fast vi vart tillsammans 7-8 månader nu. (längre än dom var tillsammans, det var även så att han dumpade henne) Blir så rädd varje gång jag hör orden "Gammal kärlek rostar aldrig".. Fast ändå tror jag inte hon betyder nåt speciellt för honom.. han har lixom sagt till mig att jag betyder mer än nån annan gjort för honom, och att han älskar mig mer än han älskat nån annan förut m.m och han pratar inte med henne mer, hon brukar ringa ibland, men då säger han bara att han inte har tid o prata ingefär, och han har tagit bort hennes nummer från mobilen m.m. En sak till som känns jobbigt är att hon försökte förstöra mellan oss i början,men hon lyckades inte, och nu till midsommar skall vi förlova oss! Men jag har såna jobbiga krav på mig hela tiden! Känner att jag måste vara bättre än henne på ALLT! Vilket jag ioförsig är enligt honom, men jag kan inte tro honom när han säger det! Men det är inte bara dom kraven jag har på mig själv, jag vill även ha bättre betyg (var jättemissnöjd med mina 4 mvg o resten vg nu i åttan,gick ut nian nu med 10 mvg o resten vg, men var fortfarande inte nöjd!) o bli bättre på den sport jag sysslar med! Vet inte om det är därför jag har fått lite jobbigt med maten nu oxå.. Får sån ångest när jag äter jämt! Och det har oxå hänt att jag har spytt upp det jag ätit. Min pojkvän vet om det, och har sagt att jag måste söka hjälp, men jag vill inte berätta för mina föräldrar, så jag sa nej! Men senaste månaderna har jag börjat med p-piller, och då har jag känt att jag inte vågar spy, eftersom min rädsla att bli med barn är större än rädslan att bli tjock, så nu äter jag inte så mycket (oftast) och motionerar ofta ofta ofta istället. Snälla hjälp mig! Jag orkar inte hålla på o "tävla" med hans jävla ex! Jag mår så fruktansvärt dåligt, men jag vågar inte söka nån annan hjälp än det här! Tack på förhand! *Kramar*
SVAR
Du är förmodligen inne på rätt spår när du förutom din svartsjuka tar upp dom krav du har på dig själv, för jag tror att detta hänger ihop. Det verkar som om du inte bara har krav på att vara bäst i skolan, och i idrott, utan du vill också vara den bästa partnern. Det låter ju inte utifrån ditt brev som om du har skäl till att vara svartsjuk, varför detta har att göra med dina höga krav på dig själv, och ditt behov av att på ett eller annat sätt få bekräftelse. Jag vet inte varifrån du har fått dina höga krav på dig själv, eller om du alltid har haft dessa krav, men de verkar lite för höga och oresonliga för att du skall må bra av det hela, och det mest anmärkningsvärda är att du själv inte är nöjd och berömmer dig själv när du lyckats prestera bra, och att du inte tar in din pojkväns uppskattning och bekräftelse utan behöver höra hans ord gång på gång. Alla människor har ju självklart behov av att bli bekräftade av andra, men oftast finns det en balans i detta, som du för tillfället verkar sakna. När jag pratar om balans så menar jag att om man har tillräckligt med självkänsla, eller självförtroende så kan man ge sig själv ganska mycket bekräftelse även i dom situationer då andra runt omkring kanske inte tycker man är världens bästa. Bekräftelse utifrån ger därutöver ett tillskott till ens egen känsla av att man duger och är bra. Men saknar man den grunden att stå på så blir man liksom du förmodligen är, ganska utlämnad till vad andra tycker och gör, och man blir hela tiden rädd för att bli utkonkurrerad av andra, eller för att andra inte skall tycka man är bra och då rasar man själv för man har ingen egen grund att stå på. Och självklart blir man också väldigt sårbar och måste vara på sin vakt hela tiden för att ingen skall komma och ta ens plats som den bäste idrottaren, den bäste eleven, eller den bäste partnern. Då uppstår en obalans och livet blir ganska osäkert där man lätt ser hot överallt, även där inga hot finns. Jag tror att du befinner dig i något sådant här som jag pratat om, och att du till stora delar saknar en förmåga att ge dig själv bekräftelse och uppskattning utan måste lita till att andra tycker du är bra och bäst hela tiden. Och då kvittar det i princip hur många gånger din kille säger att det är dig han älskar och att du är bäst. Du behöver sannolikt ny bekräftelse hela tiden eftersom det du får liksom inte fastnar i dig.
Jag tror att du skulle må bra av att gå till någon och prata om dom här problemen. Du ville ju inte det själv, men för det första behöver dina föräldrar inte veta om du går till Ungdomsmottagningen för samtal, och för det andra tror jag att du själv skulle ta ett steg i rätt riktning bara genom att helt enkelt bestämma dig för att söka hjälp. Min erfarenhet är nämligen att personer med din typ av problem ser det som en typ av misslyckande att söka hjälp, och därför förvägrar sig hjälp som dom väl behöver. Det är liksom en del av problematiken med att behöva bekräftelse från andra, att då vill man inte gå till dessa andra och säga "Jag klarar inte detta själv längre, utan behöver hjälp". Men just detta tycker jag du skall göra för då har du tagit första steget i att komma tillrätta med dina krav på dig själv om att vara bäst i allt. Din pojkvän har därför helt rätt i att du skall söka hjälp, och han kan säkert även gå med dig till Ungdomsmottagningen första gången om du skulle vilja det. Och jag tycker verkligen du skall ta den chansen för den här typen av problem brukar inte försvinna av sig själv och jag tror att både du och pojkvännen skulle må mycket bättre om du kunde känna dig stark i dig själv och inte behövde lita så mycket till andras omdömen.
Visningar : 316
