Okänd
Annat
Det är så mycket nu, jag vet inte vart jag ska börja. Igår kom jag hem från Finland. Hela semestern blev förstörd pga min pappas nya fru, som vanligt. Hon är en rakt igenom ond människa. Hon ljuger, provocerar, snokar, manipulerar, endast för att hon tycker det är roligt… För några veckor sen hade jag oskyddat sex och jag var orolig att jag var gravid. Jag ville inte berätta det för mina föräldrar, inte bara för att jag var orolig över att jag var gravid, utan därför jag helt enkelt har ganska svårt att prata om mina känslor. Så jag skrev ett dagboks-inlägg här på lunar. Jag tycker det är lättare att skriva vad jag känner, än att uttrycka det med ord. Jag skrev ett långt inlägg om min rädsla, varför jag inte ville berätta för mina föräldrar och jag skrev om ångesten. det kändes bra, jag fick det ur mig. När jag skrivit det fick jag råd från männsikor här på lunar om vad jag kunde göra och om vad jag skulle kunna säga. Det är jag otroligt tacksam över. Dagarna gick och rädslan var inte lika stark som innan, detta tack vare omtänksamma människor som hjälpte mig igenom det hela. Allt gick bra tills en kväll, en fredag kväll. då min pappa ringde mig: -hej det är pappa, sa han. -hej, pappa, sa jag. -hur mår du? frågade han. -bara bra, sa jag. hur är det själv? -joo, det är bara bra. jag mår som tarzan, sa han och skrattade högt. -skönt att höra, sa jag och skrattade också. jag märkte att han var ganska full. (när han är full säger han alltid att han mår, ”som tarzan”) jag märker även att hans fru mumlar något i bakrunden. det blir tyst några sekunder. pappa bryter tystnaden: -javisst… sa han. jag måste bara fråga… jag har hört rykten om att du är på smällen, är det sant? jag blir tyst. tankarna flyger genom mitt huvud ”hur kan han veta? vilka rykten?” med största svårighet pressar jag fram: -nej, det är jag inte. -okei, va bra. skulle bara kolla. hej på dig. och så lägger han på. Jag kunde inte sova ordentligt den kvällen. Jag förstår inte hur han kunde veta… Jag visste inte heller om jag var gravid eller inte, det gjorde mig ännu mer rädd. En veckor senare får jag reda på att jag inte är gravid. Då trodde jag att jag skulle kunna glömma hela historien. Jag trodde att allt var lungt, men självklart inte. Några veckor senare får jag ett sms från min ena syster: ”Pappas nya fru tjuvläser din och min lunar, pass opp!” Då förstod jag hur pappa kunde ha vetat, mysteriet var löst. Problemet var att jag hade raderat dagboks inlägget så jag kunde inte veta vem av alla 43 läsare som var hans fru. Nästa dag ringer mina andra syster. Vi småpratar lite, sen frågar hon om syrran berättat att pappas nya fru tjuvläser vår lunar. Jag svarade ja, och frågade om hon kunde berätta lite mer detaljer. Det kunde hon… Det visar sig att pappas frus systers dotter har läst mitt dagboksinlägg och berättat för min pappas fru, som i sin tur har berättat det för näst intill alla… alla UTOM mig… Jag förstår fan ta mig inte på den där människan. Jag tycker det är helt jävla otroligt. Hur kan man göra något så elakt och kränkande? Hon kanske var orolig för mig, men om hon var det då skulle hon gått till mig istället för att be min pappa ringa till mig och ge antydningar om att de vet vad jag har gjort. Jag tycker det är sjukt, jag förstår inte att man kan vara så sjuk att man ber någon spionera på sin mans dotters dagboks inlägg… det är något jag aldrig kommer förstå. Jag medger att jag tog en risk när jag skrev inlägget för allmänheten. Allt kanske var mitt fel. Men jag tycker fortfarande att hon borde komma till mig och säga till mig vad hon tycker, istället för att gå bakom min rygg. Men å andra sidan ska hon ge fan i vad jag gör eftersom hon har inget ansvar över mig. Hon har fortfarande inte sagt ett ord till mig om hela den här historien. Hon vet om att jag vet, eftersom hon fick en rejäl utskällning av min syster. Men hon har inte kunnat ge mig en ursäkt eller en förklarning. Ingenting. Hon låtsas som ingenting. Det är inte första gången hon gör något som det här, och absolut inte sista. Jag fasar inför hennes nästa drag. Hur långt kommer hon gå… och varför..? Är det för att hon vill ha pappa för sig själv? Jag förstår inte, och varför gör pappa ingenting? Så många frågor men inga svar… Ska det verkligen vara såhär? Ska jag verkligen behöva vara rädd? Som tur vet jag att stödet från min mamma och mina systrar finns. Utan de skulle jag aldrig klara mig… Varje kväll, innan jag går och lägger mig, frågar jag mig själv; Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
SVAR
Eftersom jag inte vet något om din pappas nya fru kan jag inte säga något om hennes motiv för att göra så här. Det är ju dock inte helt ovanligt att det blir problem och svårigheter i relationen mellan en ny fru/man och partnerns barn sedan tidigare. Situationen i sig innebär ju att pappan eller mamman valt en ny partner, emedan barnen liksom får den nya partnern på köpet. Men samma sak gäller också för den nya frun eller mannen. Hon/han har ju valt en partner och får liksom barn på köpet. Ibland funkar det alldeles utmärkt från början och man har lätt från båda håll att tycka om varandra och acceptera varandras roller i den nya familjekonstellationen, men ofta blir det trassel och man har svårt att komma överens och hitta en förtroendefull relation. Många problem uppstår enligt min erfarenhet genom att man inte pratar med varandra tillräckligt mycket. Det är ju inte så enkelt att helt plötsligt börja fungera ihop med människor man inte känner, och därför är det extra viktigt att man pratar så inte missförstånd uppstår. I det du beskriver kan man tycka att din pappas fru borde ha tagit upp det med dig själv, åtminstone så här i efterhand, och varför hon inte gör det kan jag som sagt inte svara på. Men även vuxna människor kan känna sig osäkra och rädda, varför det inte alltid behöver bero på elakhet och att hon medvetet vill jäklas med dig. Du har ju uppenbarligen din mammas och dina systrars stöd och står inte ensam, varför du kanske kunde vara stark nog att gå och prata med henne. Det finns ju ingen anledning för dig att vänta på att hon skall ta upp det, utan du kan ju själv kosta på dig att fråga henne om hennes skäl till att göra som hon har gjort. Det är ju inte helt otroligt att din systers utskällning gjort att hon vill dra sig undan det hela och hoppas att det hela blåser över, vilket faktiskt vuxna människor också kan hoppas på ibland.
Så mitt råd till dig är att du går till henne och ställer dom frågor som du vill ha svar på. Men om du är intresserad av att er relation ska bli bättre så är det ingen idé att gå dit och skälla det första man gör. Fråga henne istället om varför hon gjort så här, och berätta hur ledsen det gjort dig. Du kanske får svar som gör att du får omvärdera både henne och dina egna tankar kring det hela. Men det kommer du aldrig att få reda på om du inte är beredd att lyssna på vad hon har att säga, utan redan har bestämt dig på förhand om hur hon är och varför hon handlat som hon gjort. Visst kan det vara så att hon inte är snäll och att hon vill jäklas med dig. Men chansen finns också att det inte är så och den chansen tycker jag att du skall ta.
Visningar : 332
