Förutom din fobi för sprutor så verkar du ha haft ett tämligen stökigt liv hitintills och tvingats uppleva en hel del både hemska saker och svårigheter. Nu är du 19 år och kanske börjar fundera över hur ditt liv framöver ska se ut. Det är ju ingen i princip som bestämmer över dig längre och nu är det mycket upp till dig själv hur fortsättningen kommer att se ut.
Huruvida din fobi för sprutor hänger ihop med alla dina andra upplevelser är svårt för mig att säga utan att ha träffat dig, men osannolikt är det inte. Det funkar ju uppenbarligen att bli stucken så länge som du själv får behålla kontrollen, vilket du gör när du piercar dig själv.
Man kan få behandling för fobier och tex få hjälp att "träna" bort sin fobi. Den typen av hjälp kan du ringa till vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen för att fråga vart du kan få där du bor. Men eftersom du inte bara frågar om hur du skall göra med din fobi utan också undrar vad du skall göra med ditt liv, så kanske inte regelrätt fobiträning är det som du skall inrikta dig på. Mitt råd istället är att du söker upp antingen vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen alternativt närmaste Ungdomsmottagning och begär att få en samtalskontakt där. Jag tror nämligen att du vore betjänt av att få gå igenom ditt liv som det hitintills har sett ut, med någon vuxen som du kan bygga upp en förtroendefull relation med. Tillsammans kan ni reda ut om dina upplevelser hänger ihop med din fobi för sprutor och vad du skall kunna göra för att dels hantera din fobi, men också för att kunna leva ett bra liv framöver. Jag förstår av ditt brev att du inte har mycket till övers för den behandling som gavs av socialen, men som jag sade tidigare så är du själv vuxen nu, och kan på egen hand söka en frivillig samtalskontakt där du har möjlighet att känna hur det känns innan du bestämmer dig för att jobba vidare med den du träffar. Det finns också möjlighet för dig att prova flera behandlare om det inte känns okay med den första du träffar. Men tänk på att din misstänksamhet mot behandlare och kanske vuxna i allmänhet kan göra att du i princip sågar alla du träffar utan att ha gett det hela en ordentlig chans. Bestäm dig därför på förhand för att tex gå på tio samtal med den behandlare du möter innan du i så fall byter. Men sök hjälp, för det är du värd!