Du verkar ha många fundering om dig själv och vad det är som gör att du mår som du gör. Jag kan inte ge dig svaret på varför dina känslor och ditt humör pendlar som det gör, för då skulle vi behöva träffas ett antal gånger. Men det jag tycker mig se i ditt brev är att du längtar efter att bryta din ensamhet och faktiskt känna mänsklig gemenskap och värme, men att det är något som håller dig tillbaka och som får dig att sitta framför datorn och prata med människor den vägen istället för att gå ut i livet och möta dom öga mot öga.
Du verkar ha en god insikt i att om du skall få det här livet och förhållandet som du drömmer om, så måste du själv bidra på ett sätt som du inte kan idag. Mitt råd är därför att du tar fasta på din dröm, för drömmen du har om ett fint förhållande är oerhört positiv och kan fungera som din ledstjärna för att visa dig vartåt du skall försöka ta dig. Att ta sig till det livet från där du befinner dig nu, och där du uppfattar dig själv som ensam, udda och störd, är ett arbete i sig. Därför tror jag att du skulle behöva lite hjälp på din resa, varför mitt råd är att du söker upp närmaste Ungdomsmottagning eller ringer barn-, och ungdomspsykiatrin där det också finns kuratorer och psykologer. Använd sedan deras hjälp för att finna din väg till det där livet du vill ha och komma bort från ångesten och dom negativa tankarna om dig själv. Jag tror du har förmågan att ta det steget, och om du är intresserad och påläst så är bara det en fördel. Men ge dig själv chansen att bryta din isolering och mer ha Internet som ett komplement till kontakter öga mot öga. Hoppas du vågar ta steget hälsar jag från andra sidan skärmen!