Jag sitter här mitt i natten å skriver detta medelande för jag har funderat länge på vad meningen med livet är? Jag har vänner familj å det mesta som jag skulle vilja ha. Men endå så fattar jag inte varför jag finns till, Jag går bara till skolan å hem å till kompisarna o allt det där vanliga som dom flesta gör. Men oftast så tycker jag det e tråkigt å jag känner att jag har en större roll än att bara leva ett vanligt liv som alla andra. Men vad skulle jag kunna uträtta? Jag skulle villja ha en bra förklaring varför vi finns till. Vissa människor e så nöjda med allt. Men det e inte jag förstår du. Jag vill göra nått mera med mitt liv än bara gå ut skolan å skaffa job o familj å slutligen dö. Nu idag tror jag jag kan konstatera att det inte finns nån bra förklaring varför vi finns till så då känns allt som en plåga mesta dels.. Jag e ju aldrig riktigt lycklig. Så igentligen är vårt liv här på jorden meningslöst så därför har jag bestämmt mig för att ta mitt liv. Jag vet att jag låter drastisk men det e det bästa jag kommer underfund med.. Jag förväntar mig inget svar på detta för det spelar ingen roll längre för mig. Kanske nån annan vill läsa det. Men jag hoppas ni läser detta. Jag har inga psykiska problem eller nåt jag har bara gett upp detta meningslösa liv. Förlåt för att jag har tatt tid av din arbetstid som du kan hjälpa andra människor som har andra problem. Nu måste jag bara skriva ett brev till min familj å vänner. Hoppas nån annan av er hittar meningen med livet!

---

SVAR

Att finna mening i sitt liv är något som kanske är själva meningen med livet. Jag tror nämligen inte att meningen med varje människas liv bara finns där, utan man behöver envishet och tålamod samt lust för att finna den, och det kanske är just det som är livet. Människan i sig är ju så konstruerad att hon kan finna mening i så otroligt många olika saker. Vissa finner en mening i religion, andra finner mening i musik, djur, sociala kontakter, att samla på saker, god mat, idrott, naturen, ja precis vad som helst. Men den meningen föds man liksom inte med, utan den får man söka. Och det tragiska i det du skriver är att du verkar ha gett upp att finna någon mening fast du antagligen är väldigt ung och bara i början av ditt liv. Jag vet att ovissheten om ifall man själv ska finna någon mening eller inte kan vara väldigt svår att hantera eftersom man inte sitter med facit på hand och vet hur det kommer att bli. Men jag vet också att om man försöker vara öppen för livet och se vad det egentligen är som händer runt omkring en så kan man dels finna mening i det lilla med vänner osv runt omkring en, men man blir också öppen för de möjligheter som livet dagligen i princip uppenbarar. Det kan handla om att man stöter på en person man aldrig träffat förut, att man ser en formation på himlen man inte sett förut, eller att man får möjlighet att börja ny skola, resa osv. Allt detta ger oss möjlighet att själva skapa en mening i vårt liv, för det är liksom det som är det fina i kråksången, att om det nu inte finns någon ”färdig” mening med vårt liv som bara ligger där och väntar på var och en, så har man ju alla möjligheter i världen att skapa sin mening själv. Det finns inget rätt och fel i detta utan världen ligger i sådant fall öppen om vi bara kan använda alla våra sinnen till att ta in den.
Jag kan bara hoppas att du inte har gett upp än utan att du ger dig själv chansen att leva och finna mening med ditt liv, för du vet aldrig vad som väntar runtom nästa krök, och att leva betyder i princip att vara nyfiken nog för att vilja ta reda på det.