Jag passar inte in någonstans. Jag måste vara konstig på något sätt… Jag har kompisar men vi har inte kännt varandra så länge så jag känner mig ändå rätt så ensam. Jag har blivit sviken av mina gamla kompisar (de började att strunta i mig helt så jag lämnade de) och nu känns det som om jag inte kan lämna det bakom mig och att ingen vill vara med mig. När jag tänker så – vilket är nästan hela dygnet runt – så är det som om mina tankar blir mitt fängelse… Jag kan vakna och tänka "idag ska jag vara med mina kompisar", men hur mycket jag än tvingar mig att ringa så gör jag det inte för att den ständiga tanken att ingen vill vara med mig kommer tillbaka hela tiden. Vad ska jag göra? Det känns som om jag bara sjunker och inte kan ta mig upp till ytan igen.

---

SVAR

När man fastnat i sådana negativa tankar som du beskriver är det lätt hänt att man blir lite handlingsförlamad och att man slutar att göra saker som egentligen är de rätta att göra. Du tex har ju inte känt dina nya kompisar så länge, och för att relationerna er emellan skall kunna utvecklas så gäller det ju att ni träffas och lär känna varandra mer, och att ni tillbringar tid tillsammans så ni skapar en gemenskap och får gemensamma upplevelser som liksom befäster vänskapen. Så vad du borde göra nu är att vara aktiv och ringa och verkligen visa att du är intresserad av att utveckla en vänskap. Men här kommer dina negativa tankar in och gör att du låter bli, varför dom här tankarna bara växer sig starkare och starkare då du inte skapar erfarenheter som kan ändra dina tankar.
Det här med att fastna i sina tankar är inte något ovanligt för oss människor och i dom lägena gäller det att faktiskt försöka ta fram all envishet och kämparanda man har inom sig och verkligen bestämma sig för att tankarna inte ska få styra. Och har man väl bestämt sig för att göra något åt saken finns det mycket man kan göra själv.
Tex kan man bestämma för sig själv att man en gång om dagen skall ringa till en kompis bara för att prata, eller för att föreslå att man skall göra något tillsammans. När sedan dom där stunderna kommer när man helt enkelt inte känner för det och man sjunker, gäller det att ta fasta på vad man bestämt och göra det även om man inte har lust. Till sin hjälp kan man tex skriva en stor lapp och sätta upp hemma som man ser varje dag. På det sättet påminner man sig själv om vad man har bestämt. Man kan också tex sätta upp en liten tavla där man sätter ett streck varje gång man ringt eller på annat sätt tagit kontakt med någon kompis, och bestämma att när man tex har 10 streck så skall man göra något som man själv tycker är roligt eller på annat sätt ge sig själv en belöning.
Det finns många sätt att göra detta på och det är egentligen bara fantasin som sätter gränser. Men det gäller som sagt att man bestämmer sig för att man vill göra något åt det, och att man funderar igenom hur man bäst skall kunna pusha sig själv och hur man skall lägga upp det hela.
Jag har sett det här fungera många gånger när det gäller att bryta negativa tankemönster, så jag tycker verkligen att du skall prova det här eller något liknande som du själv kommer på. Var bara medveten om att man kan misslyckas några gånger även om man gör så här, varför man måste vara lite envis och fortsätta att trixa och förbättra sitt upplägg tills man lyckas. Så ge inte upp direkt om det inte funkar första gången utan försök göra något åt det här, för risken är att dina tankar om att ingen vill vara med dig, gör att du drar dig undan så pass mycket att du faktiskt till slut har skapat den situation som du är rädd för att hamna i, och där ingen till slut hör av sig för att du inte verkar intresserad.