Min fråga kan verka konstig. Det är så att jag alltid har haft dålig kontakt med min pappa. Han har aldrig behandlat mig som sin dotter utan som en vuxen. När jag var nio år sa han b.la att jag var för gammal för att titta på tecknade filmer. Jag har kännt att jag aldrig har haft en pappa. Men jag har alltid haft lätt för att få kontakt med äldre män. När jag var yngre var det en kontakt som man normalt har med sin pappa. (Männen var ofta pappas arbets kompisar.)De tog ofta med sig presenter till mig. Men nu när jag har blivit äldre (jag har fortfarande lätt för att få kontakt med äldre män) har det blivit på ett annat mer sexuellt sätt. Jag har aldrig gjort något (inte ens kysst)men jag känner spänningen. Män nu är t ex lärare. Jag ser bra ut och har en speciel utstrålning. Jag har fått höra att jag utstrålar sexualitet. Men jag märker inte vad jag gör för att män ska bli intresserade. Jag gör det omedvetet. Och jag vet att en vacker dag kan jag råka illa ut om jag inte slutar med vad jag gör. Men mitt problem är att jag verkligen inte vet vad jag gör. Snälla hjälp mig!

---

SVAR

Jag kan tyvärr inte tala om för dig vad det är du gör som fångar äldre mäns uppmärksamhet då jag vet alldeles för lite om dig, och inte ens träffat dig. Men du verkar själv vara inne på att det har att göra med hur din pappa behandlade dig, vilket verkar troligt. Det kan vara så att barn som blir behandlade som vuxna, inte lär sig barns sätt att relatera till vuxna människor, utan istället lär sig ett vuxet sätt att inbjuda till kontakt. Detta kan ju uppfattas som en sexuelll utstrålning när man blir lite äldre, något man vanligtvis inte förknippar med barn och unga människor.
Men som jag sade, jag kan inte säga så mycket mer utan att ha träffat dig, och det går ju inte.
Jag tycker dock att du gör rätt i att uppmärksamma det här hos dig själv, inte bara för att du har den här utstrålningen utan också för det som sannolikt ligger bakom, nämligen att du inte känner att du har haft någon pappa. Din utstrålning kan ju precis som du säger medföra att du hamnar i svårigheter eller råkar illa ut om du möter fel man, men oavsett det så kanske du själv skulle må bra av att reda ut ditt förhållande till din pappa och dom konsekvenser som den relationen eventuellt kan ha skapat. Att ha en utstrålning och ett beteende som känns främmande för en själv och som man gör omedvetet, är ju i sig något som kan vara jobbigt, även om det inte skulle utgöra någon fara.
Så mitt råd är att du söker en samtalsterapi för att tillsammans med en professionell terapeut ta reda på vad det är du gör och varför du gör det. Du kan söka den kontakten på närmaste Ungdomsmottagning, inom öppenvårdspsykiatrin (vuxensidan om du är 18 eller äldre), alternativt vända dig till någon privatpraktiserande terapeut. En terapeut är i de flesta fall kurator, psykolog, sjuksköterska eller läkare i botten, med en vidareutbildning i psykoterapi. Du kan också vända dig till en vanlig psykolog på skolan, Ungdomsmottagningen eller inom psykatrin, då alla psykologer har en grundutbildning i psykoterapi.