Okänd
Annat
Jag är en tjej på snart 20 år (i oktober). Jag ska börja på en utbildning några mil i från där jag bor och därför har jag och min pojkvän sendan 2 år tillbaka bestämt att vi ska flytta ihop i december. Jag längtar jättemycket tills vi flyttar och äntligen kan få tid ensama med varandra. Men jag bor hos min pappa nu och jag känner det som att jag är taskig mot honom om jag flyttar. Han kommer att bli ensam. Han och min mamma är skilda sen ca 19 år tillbaka och han har bara haft en tjej sen dess & det var för ca 10 år sen. Jag tror inte att han vill att jag ska flytta men jag vill ju så gärna & jag är ju vuxen och kan ta mina egna beslut. När jag pratar om att skaffa en lägenhet snart & så, så verkar han inte intresserad av att hjälpa till. Han är väldigt snäll & hjälpsam annars men inte när det gäller den här frågan. Jag vill ju inte vara taskig mot honom men jag vill ju verkligen flytta, det känns som om jag kvävs av att vara hemma. Han bryr sig lite för mycket tycker jag, när det gäller vart jag är & gör & så. ¨Vet du hur jag ska göra? Sen undrar jag lite om andra-hands-lägenheter, hur det funkar med kontrakt & så. Undrar även lite om sambolagen. För även om allt är bra nu…så vet vi inte om några år. Undrar även om du har något bra förslag om hur jag ska slippa bli "retad" av min pojkväns bror (dom bor tillsammans). Han hatar mig (han har sagt det), pratar skit om mig, kallar mig dum, hora, fitta mm. Min pojkvän säger att han inte kan göra något eftersom han inte har hört det nån gång. Vad kan jag göra? Är tacksam för svar på mina frågor
SVAR
Många föräldrar reagerar som din pappa gör när barnen skall flytta hemifrån. För den vuxne är det liksom en tid när man tvingas inse att barnen också blivit vuxna och att saker inte kommer vara som dom alltid varit längre. Relationen pappa/dotter kommer förvisso alltid finnas kvar till viss del, men nu handlar det också om att hitta en ny relation vuxen/vuxen, och det är inte alltid så lätt för föräldern. Speciellt när föräldern är ensamstående som din pappa är, kan det vara extra jobbigt då man inte har någon att varken prata om dom här känslorna med, eller någon som man kan dela livet med framöver när barnet väl flyttat.
Det är inte så mycket du själv kan göra åt detta, då det liksom är livets gång. Din pappa måste själv finna andra saker att fylla sitt liv med och som gör hans liv meningsfullt, det är inget du kan göra åt honom. Det är ändå lätt att få dåligt samvete i ett sådant här läge, men din pappa är en vuxen människa och han har vetat hela tiden att den här dagen kommer. Varje förälder vill ju samtidigt att ens barn ska bli en vuxen människa som står på sina egna ben. Det är ju få föräldrar som kan tänka sig att ha barnen hemma för resten av livet, men detta betyder inte att det är lätt när det väl är ett faktum och barnet står i begrepp att flytta. Så jag tycker att du får ha lite överseende om han nu inte är jätteentusiastisk och engagerar sig i din flytt, utan drar sig undan lite istället. Om du vill kan du ju alltid fråga honom om hur han egentligen känner inför att du flyttar så kan ni tillsammans prata om det här. Det är alltid bra att man pratar om sådana här saker så har man lättare för att gå vidare i livet och ta nästa steg.
När det sedan gäller det här med andra-handskontrakt så är det väldigt viktigt att det finns ett ordentligt kontrakt, och även att hyresvärden godkänt att lägenhetsinnehavaren hyr ut i andra hand. Det finns förtryckta kontrakt man kan använda. Ring hyresgästförening som du hittar i telefonkatalogen och hör med dom så kan dom berätta vad som gäller och hjälpa dig med att få tag i ett sådant förtryckt kontrakt om nu inte din blivande hyresvärd redan har ett sådant.
När det gäller sambolagen så är det viktigt att man skriver vem som äger vad i lägenheten. Det finns även andra regler när det gäller vem som har rätt till att ha kvar lägenheten när man flyttar isär osv. Mitt råd är att du pratar med den bank där du har dina pengar. Dom har personer som kan hjälpa till i sådana här lägen och som kan berätta mer om vad som gäller, och vilka eventuella papper ni behöver skriva. Detta beror nämligen en hel del på hur er situation ser ut, vad ni äger idag, och vad ni tänkt skaffa er gemensamt osv, varför jag inte kan ge dig något generellt svar. Men det är en viktig sak att ta upp direkt så det inte blir några missförstånd om ni nu inte får det hela att funka mellan er. Så begär rådgivning på banken kring hur du ska göra. Ibland kan man få betala en liten avgift för det, medan vissa banker har gratis juridisk rådgivning om man är kund hos dom. Du får höra med din bank vad som gäller, men det kan vara värt några kronor för att unvika bråk och annat senare om det vill sig illa.
Din sista fråga kring din killes bror kan vara lite knepig. Om nu bröderna bor tillsammans kan hans bror hamna i samma situation som din pappa, nämligen att han blir lämnad när din kille flyttar. Det kan vara så att brodern helt enkelt inte gillar dig för att han upplever det som att du tar hans bror ifrån honom. Du blir liksom som ett hot för honom, varför han talar illa om dig. Det behöver alltså inte ha någoting alls att göra med dig personligen, utan han hade gjort likadant med vem som helst.
Det ena du kan göra är att helt enkelt strunta i honom. När ni flyttar ihop behöver du ju inte gå hem till lägenheten där han bor längre för att kunna träffa din kille. Om han kommer hem till er, så kan du antingen välja att göra något annat den dagen, gå ut med dina kompisar eller vad som helst, eller vara hemma men tydligt markera att du inte tolererar några sådana saker från honom i ditt eget hem. För nu är det ju han som kommer hem till dig och inte tvärtom. Så säger han något elakt är det bara att säga att han kan välja mellan att be om ursäkt eller gå därifrån. Om din kille motsätter sig detta när hans bror är elak mot hans tjej, tycker jag att du och han skall ta och prata ordentligt med varandra. För din kille borde i rimlighetens namn tro på dig när du säger att han kallar dig hora odyl rakt i ansiktet. Är man tillsammans så litar man ju på att det ens partner säger är sant, annars är det ju något som inte stämmer, och det behöver ni prata om i sådant fall. När din kille säger att han inte kan göra något för att han aldrig hört det, så säger han ju samtidigt att han inte tror på dig tillräckligt mycket för att ens ta upp det med sin bror. Det tycker jag är lite respektlöst och något du kan fråga honom om. Fråga honom rakt ut bara om han tror att du ljuger?
Svarar han ja på den frågan kan man ju undra vad han har för syn på dig och då tycker jag du skall fråga honom om varifrån han fått den uppfattningen om dig?
Svarar han nej, kan du ju fråga honom varför han då inte ens frågar sin bror om varför han beter sig så här, eller åtminstone stöttar dig när du vägrar acceptera att bli förolämpad i ditt eget hem?
Det viktiga när man pratar om sådana här saker är dock att man försöker prata lugnt med varandra. Så även om han känner sig pressad, blir arg eller vad som helst, så försök ändå att prata lugnt. Ni är inte betjänta av att börja bråka om detta, för då får kanske hans bror precis som han vill, och det behöver ni inte bjuda honom på. Men samtidigt måste man prata med varandra om sådant här, för det är viktigt i ett förhållande att man litar på varandra, speciellt när man satsar så mycket att man väljer att bli sambo. Men förhoppningsvis så hamnar ni inte där utan din killes bror kanske inser att det inte är någon idé att hålla på när ni nu flyttar ihop, eller så blir det inga konflikter mellan dig och din kille när du markerar för hans bror att du inte finner dig i att bli behandlad illa i ditt eget hem.
Visningar : 637
