SVAR
Jag förstår om du blev djupt sårad av din dåvarande tjejs beteende, och jag tror att du gjorde rätt som bröt kontakten med henne vid den aktuella tidpunkten. Men uppenbarligen har du under den tid som gått inte kunnat bearbeta dina sårade känslor utan liksom fastnat vid händelserna. Du talar också om att hon var den första som du vågade älska och släppa in, och att hon satte dig i centrum för ditt eget liv. Allt det här säger mig att du har dåliga erfarenheter av nära relationer i ditt tidigare liv och att något har gjort att du inte vågar lita till dig själv eller på kärleken. Och har man en sådan grundkänsla blir man väldigt sårbar när man ger sig in i partnerrelationer, då det aldrig finns några garantier för att man inte skall bli sårad. Tyvärr fick du känna på detta direkt, men sannolikt hade du kunnat komma igenom detta om det inte funnits andra tidigare erfarenhet av sviken kärlek och övergivenhet i relationer med andra närstående personer, som inte behöver ha varit partners.
Jag vet inte varför du slutade hos psykologen du gick hos, men det låter inte som om du riktigt hunnit jobba igenom dom här sakerna, varför mitt råd till dig är att du söker en ny kontakt och försöker arbeta med din syn på relationer och erfarenheter av desamma. Du kan söka denna kontakt på närmaste Ungdomsmottagning om du inte är över 25 år (dom har inte alltid en psykolog på mottagningen), alternativt kan du vända dig till öppenvårdspsykiatrin (vuxensidan om du är 18 eller äldre).
Någon gång längre fram när du känner att du kommit framåt i arbetet med att på egen hand kunna ställa dig själv i fokus, kanske du känner dig redo för att söka kontakt med din tidigare flickvän. Att avbryta kontakten direkt efter uppbrottet är ju oftast en förutsättning för att man själv skall klara av situationen i början, men det kan i efterhand finnas anledning att söka upp personen och faktiskt försöka prata om vad som hände. Det kan kännas viktigt för vissa att få ur sig det man vill ha sagt men inte kunde säga tidigare då man var för sårad. Om det kommer att kännas så för dig eller inte, det vet jag inte. Men det kan vara ett steg i din bearbetningsprocess, varför du kan fundera över det och se om det är något du skall göra när du fått lite mer fast mark under fötterna.