Du är väldigt ärlig när du pratar om varför du gjorde slut med honom, och kanske kan du vara så ärlig just för att du har förändrats och mognat. Det är något stort att komma fram till dom insikter som du har gjort, nämligen att man ska stå för sina känslor och faktiskt kräva respekt av sina vänner för hur man känner istället för att gå emot sig själv och låta vännerna styra ens liv och känslor.
Min första tanke när jag läste ditt brev var att du borde säga allt detta till ditt ex. Ni verkar ju vara nära vänner och ha mycket känslor för varandra, och kanske vore det bra för honom att få höra det du berättade för mig, även om det inte nödvändigtvis leder till att ni blir tillsammans igen. Men det finns ju en chans att ett sådant samtal för er ännu närmare varandra och att han skulle förstå att det är annorlunda nu än vad det var då. Hans uttalande om att det inte blir ni två igen kan ju faktiskt bottna i att han inte trott det är någon idé, då du var den som gjorde slut. Och han kanske inte vill ta risken att bli sårad igen om han inte vet att du har förändrats och att anledningen till att du gjorde slut mer handlade om dig än om honom .
Jag kan inte säkert säga vad du bör göra, men vill du ge det hela chansen så måste du på något sätt prata med honom om hur du känner. Visst finns risken att vänskapen trasslar till sig när man börjar blanda in andra känslor, men eftersom du vill ha en annan typ av relation med honom än vad du har, så kanske du är beredd att ta den risken. Är ni så nära varandra som ni verkar så tror jag faktiskt att ni skulle klara att behålla er vänskap även om det nu skulle visa sig att han inte vill ha en kärleksrelation med dig igen. Och faktiskt är det detta jag tycker du ska säga till honom också, att du är rädd för hur han kommer att reagera och att du inte vill förlora honom som vän även om han inte är kär i dig. Fundera och se om det ändå inte är värt att prata med honom så du kan sluta låtsas inför honom.