hejsan,jag är en kille som är 19 och har problem båda hemma och ute, min pappa slog mig innan och nu får jag inte gå ut och har roligt med mina kompisar ,jag är rädd att han han gör om det igen? men hur ska jag göra ? jag trivs verkligen inte hemma ? snälla hjälp mig ??

---

SVAR

Du är ju i den åldern att du i princip är fri att flytta hemifrån utan dina föräldars tillstånd då du är myndig, och det brukar vara den bästa lösningen när man inte trivs hemma och är i din ålder. Men det kan ju vara så att du fortfarande går i skolan, eller att du saknar jobb så du inte har dom ekonomiska möjligheterna att flytta hemifrån. Eller så kan det vara så att dina föräldrar ändå skulle motsätta sig det hela och göra livet svårare för dig om du förde det på tal. Du skriver inget om hur din situation ser ut när det gäller detta, varför jag ger dig rådet att fundera över att flytta, om det nu är möjligt för dig.

Vidare är det så att din pappa inte har rätt att slå dig överhuvudtaget, utan detta kan du anmäla honom för. Speciellt om du nu känner dig rädd för att han skall göra det igen och det inte var en engångsföreteelse, vilket i och för sig är allvarligt nog. Men jag vet att det kännas svårt att anmäla sin egen förälder för något sådant här och ibland kan det ju kännas som om det bara blir värre om man blandar in polisen. Men det är i princip alltid bra att anmäla, men om det är så att du är rädd för det, eller att det känns som om det blir värre för dig då, råder jag dig istället att prata igenom din situation med någon som kan stå på din sida och hjälpa dig att sortera alla alternativ som finns. Dessutom tror jag att du skulle må bra av att få prata om vad du blivit utsatt för och hur du har det, för ingen mår bra av att gå runt och vara rädd för sin egen pappa och inte få umgås med sina kompisar.
Sök därför upp kuratorn på närmaste Ungdomsmottagning eller i skolan om du nu fortfarande går i skolan. Om du berättar för kuratorn om din situation kan hon/han hjälpa dig med hur du kan göra i fortsättningen och stötta dig vad du än bestämmer dig för när det gäller både flytt och eventuell anmälan. Och viktigast av allt är förmodligen att du får någon vuxen som kan dela dina problem och som kan vara ett stöd för dig så du inte bara känner dig ensam och rädd, för så ska man inte behöva ha det.