hej och hoppas ni svarar på min fråga för jag vet INGEN ANNAN jag kan ställa frågan till. det e så att jag e en 22 årig tjej som berättat för min kurator att jag har försökt ta livet av mej och har sagt att jag snart ska göra det och den här gången lyckas,har bara varit hos henne ett antal ggr så jag vet inte vad jag ska tro om henne. det jag nu undrar är: vad händer om jag tar livet av mej?hon har ju tystnadsplikt,då får väl inte hon berätta för någon att jag sagt att jag skulle ta livet av mej,eller att jag försökt förrut,eller berätta saker jag har sagt till henne om mej själv och mitt förflutna,eller????? jag har lidigt,inte levt i 22 år,så nu e jag less på att leva för andras behov av att ha mej kvar på denna jord,och då menar jag familjen,som jag egentlingen inte bryr mej om,men jag får skuldkänslor av att överge dom även om jag vet att dom inte skulle förvåna sej,jag har alltid varit för svag för att leva,för psykad och störd,men det e inte precis mitt fel utan min barndoms fel,och mina psykiska "störningar",mina föräldrar samt mitt djupa psykets fel…..men som sagt,nu när jag hade allt så planerat kom jag att tänka på det här med min kurator. jag behöver ditt/erat svar,så snälla…….

---

SVAR

Jag tolkar din fråga som att du är orolig för att hon skulle berätta vad du sagt efter att du tagit livet av dig. Jag antar att det är din familj som du inte vill ska veta vad du sagt och gjort tidigare. I det fallet är det så att dom inte har någon rätt att ta del av dina journaler, och alltså inte heller har rätt att få höra av kuratorn vad du gjort och sagt. Men om dom misstänker att något fel begåtts och att kuratorn inte gjort det hon borde för att hindra ditt självmord, kan dom förvisso anmäla henne. Då blir det en utredning som Socialstyrelsen ansvarar för. I det fallet kommer speciella utredare med tystnadsplikt, ges rätt att titta i dina journaler och prata med din kurator. Men fortfarande så får inte din familj veta vad du sagt och gjort, utan får endast information om ifall något fel begåtts eller inte.

Nu har du fått lite faktauppgifter om det hela, men det bästa vore om du tog upp den här saken med din kurator. Fråga henne om det här med tystnadsplikt och vad som skulle kunna få henne att bryta den. Ett sådant samtal är viktigt att ha, då era samtal bygger på att ni har förtroende för varandra och att båda är införstådda med vilka regler som gäller.

Det sista jag vill säga till dig är att jag hoppas du kan tänka dig att skjuta upp dina planer en tid. Du är precis i början av en samtalskontakt, som med tiden sannolikt kommer göra att du ser annorlunda på dig själv och ditt liv. Så för din egen skull, och inte din familjs, tycker jag att du skulle ge dig själv den chansen. Har du nu levt i 22 år och kämpat, så vore det oerhört tragiskt om du satte dina planer på självmord i verket just när du har en chans att komma till rätta med dina problem. Du vet inte än vad du ska tro om din kurator, och vore det inte bra om du väntade med att ta livet av dig själv tills du vet om ni två har en chans att fixa det här tillsammans, så du kan leva ett liv med både självkänsla och självrespekt? Prata med henne om det här du undrar över först, så kan ni förhoppningsvis ha ett riktigt samtal kring dina planer och din önskan att sluta leva. Om du då ger henne chansen så kanske du märker att en människas omtanke och stöd kan göra oerhörd skillnad även när det känns som mörkast.