Okänd
Tjej
Nu är det så här att jag gick med en jättebra kompis till skolkuratorn för att komma igång med att få ett stop på min bulimi idag. Jättefint tänker man ju. Men den upplevelsen var den ruskigaste kusligaste äckligaste mest skrämmande upplevelsen i mitt liv. Hon förstod inte alls, skrattade på fel ställen och kom med otänkbara föreslag. Efteråt kände jag mig inte alls lättad eller stolt som jag kanske tänkt mig, utan arg, rädd och äcklad. Allt kändes så jobbigt och obehagligt och fel fel fel. Jag vill bara gråta och äta och sparka väggar och kura ihop mig under täcket och gråta. Hon bad mig komma på nytt om två dagar så vi kan beställa tid hos en motsvarande ungdomsmottagnin. Men nehejdå! Jag vill absålut inte gå tillbaka!! Inte!!! nejnejnejnejnej. Det känns nästan ännu svårare att möjligen gå tillbaka nu än för första gången. Jag undrar bara om detta är ett normalt sätt att reagera och om det känns möjligen tryggare efter en tid? Fast det känns just nu omöjligt. Jag vill bara kräkas. Inte för att jag ätit utan helt enkelt för att jag mår så illa av hela besöket. Grrrrr… Vad händer om jag inte gillar personen jag förväntas prata med? Kan man byta sådär bara?? Jag är så arg, ledsen och besviken på mig själv! obehagligt. jag skulle vara jätte tacksam för svar!!
SVAR
Ibland kan det vara så att man helt enkelt inte funkar med den kuratorn eller psykologen man träffar, och då kan man faktiskt byta. Men innan man gör det, så tycker jag att man skall ge det hela en ordentlig chans. Att gå och söka hjälp för första gången när man som du lider av en ätstörning, är enligt min erfarenhet oftast jobbigt i sig, och man har oftast tänkt på det länge innan man vågat ta steget. I det läget är man väldigt känslig, och därför kan man ha ett så stort behov av att personen man träffar skall säga exakt rätt saker, att man lätt känner sig missförstådd. Så situationen kan bli lite jobbig då kuratorn eller psykologen vet för lite om den som kommer första gången för att kunna säga exakt dom där rätta sakerna.
Så därför kan din känsla bero på detta, och i ett sådant läge blir det bättre efterhand när ni lär känna varandra och jobbar upp ett ömsesidigt förtroende. Men sedan kan det som jag sade tidigare, vara så att man faktiskt inte funkar med den man träffar, beroende tex på att personen man träffar inte är så duktig i sitt yrke, personen påminner alltför mycket om någon man har en dålig relation till, eller det som i dagligt tal brukar kallas för taskig personkemi.
För att du ska veta om det är det ena eller det andra som gör att du nu känner som du gör, bör du som jag sade ge det hela chansen några gånger och se om det känns bättre att prata med henne när ni träffats några gånger och är lite mer bekanta med varandra. Gör det inte det, så kan du mycket väl byta kurator och tex välja kuratorn på Ungdomsmottagningen eller barnpsyk istället. Men försök att inte klandra dig själv, för du har varit jättestark som vågat gå och söka hjälp, men det tar som sagt tid att jobba upp en förtroendefull relation, alternativt hitta rätt person för en själv, och man är i sin fulla rätt att inte trivas med någon även om denna personen är kurator eller psykolog och skall vara bra på att hjälpa människor. Jag hoppas bara att det inte avskräcker dig från att ge det här chansen ordentligt och sedan i sådant fall byta kurator om det nu skulle fortsätta att kännas så här.
Visningar : 278
