ja det är så att en kompis till mig har ganska dåligt självförtroende, och det blir lite jobbit ibland. jag har känte henne i snart 7 år(vi går i 8:an)men jag har aldrig lärt känna henne ordentligt. det känns som om hon har svårt att vara sig själv och när ja e me henne brukar d inte va så skoj…egentligen skulle ja kanske inte va me henne, om d inte vore för att hon inte har så många kompisar. förutom mig e d kanske en eller två personer som hon e me. ja vet inte riktit hur ja ska göra…ja vill inte svika henne, men samtidit tycker ja att det nästan alltid är tråkit att va me henne…snälla kan ni inte ge mig nåt råd!

---

SVAR

Alla har ju rätt att bestämma vem dom umgås med, och självklart är det så att man inte vill fortsätta umgås om vänskapen inte ger något och det bara känns tråkigt när man träffas. Men i ditt fall så förstår jag om det känns jobbigt, för dels har ni känt varandra länge, och dels så verkar din kompis ganska ensam, vilket verkar ge dig dåligt samvete när du tänker på att sluta umgås med henne.
Alla vänskaper har ju sina bra och dåliga perioder, och har man som du känt väldigt länge att det är mer dåligt än bra, är det naturligt att man börjar fundera i dina banor. Men innan du bestämmer dig för hur du ska göra, så tycker jag att du skall ge er vänskap en sista chans. Detta tycker jag att du skall göra både för att du skall vara helt säker på vad du vill, men också för att du skall känna att du verkligen försökt att få vänskapen att funka, vilket troligtvis kommer hjälpa dig att avsluta det hela ifall det nu skulle visa sig vara lönlöst att fortsätta träffas.
Om du bara börjar undvika henne, eller säga nej när hon frågar om ni ska träffas, istället för att prata ordentligt med henne, så är risken att det blir så mycket outtalat mellan er att ni till slut börjar titta snett på varandra istället, och det kommer ju varken få dig eller henne att må bättre. Istället är det alltså bättre att man försöker snacka med varandra, förklara hur man känner, och även ge den andre en chans att säga vad hon/han tycker. På det sättet får man en okay avslutning på vänskapen som gör att man ändå kan prata med varandra i fortsättningen även om man inte umgås. Sedan är det faktiskt så också att man faktiskt ger vänskapen en sista chans genom att prata och berätta hur man känner som jag nämnde tidigare. För det kan ju vara så att hon inte har en aning om hur du känner, och visste hon det, så kanske hon kunde anstränga sig lite mer så ni kunde ha roligt tillsammans igen.

Så, försök ta mod till dig och sätt dig och snacka med henne. Berätta att du tycker att hon ger lite för lite av sig själv och att det känns som om du inte känner henne fast ni umgåtts så länge. Säg också att du inte tycker ni har roligt tillsammans och fråga henne vad hon tycker, och vad hon tycker hon får ut av er vänskap.
I ett sådant här läge gäller det att vara ärlig med hur man känner, men man kan ändå tänka på HUR man säger det, så man inte blir elak eller anklagande. Sedan gäller det som sagt att ge henne en chans att prata också.
Om du kan snacka med henne på det här sättet så tror jag att du kommer att känna ifall er vänskap är hopplös eller inte, och då vet du hur du ska göra. Det faktum att ni pratat och gett det hela en ordentlig chans gör sannolikt också att du inte känner dig som en lika stor svikare ifall du skulle bestämma dig för att sluta umgås med henne.