SVAR
Det är inte för sent, framför allt inte när det gäller för dig att få hjälp med att hantera det övergrepp du blivit utsatt för. Det är inte ovanligt att tjejer som blir våldtagna reagerar som du, och gör allt för att försöka glömma det hemska som hänt. Men en sådan här sak kommer oftast ändå i kapp en, och påverkar hur man mår psykiskt, då kroppen och själen minns ändå, hur mycket man än försöker putta undan det som hänt. Att bli våldtagen är en grov kränkning och blir man utsatt för något sådant behöver man hjälp och stöd från andra. Man behöver nämligen få en chans att bearbeta allt, och få släppa ut alla dom känslor som en våldtäkt ger upphov till. Det kan vara känslor av ilska, hat, ledsenhet, sorg, raseri, nedstämdhet, osv, osv, som man behöver få visa någon och få hjälp med att hantera, annars finns det stor risk för att man överväldigas av allting så man börjar fundera på att ta livet av sig, som du nu gör.
Så ge dig själv en chans att få läka dom här såren våldtäktsmannen gav dig, och låt inte honom få ta hela ditt liv. Sök hjälp på närmaste Ungdomsmottagning, eller hos skolkuratorn. Jag tror nämligen att det är lättast för dig att gå till någon av dessa i första hand.
När det sedan gäller det här med hur dom på tex Ungdomsmottagningen kommer att reagera, så kan jag inte svara exakt på det, men deras första prioritet är att ge dig stöd och hjälp, och det är jag också övertygad om att dom kommer att göra. Om vi sedan pratar om det här med att anmäla brottet osv, så är det inget dom springer och gör direkt utan att prata med dig. En våldtäkt bör ju alltid anmälas, men det är samtidigt viktigt att du själv orkar med och får stöd i den processen. Tillsammans med kuratorn/psykologen och läkaren på tex Ungdomsmottagningen kan ni även prata om hur du ska göra med undersökning, och test när det gäller graviditet, samt könssjukdomar. Det är ju oerhört viktigt att du får hjälp med detta, för det skulle självklart vara en ytterligare påfrestning om det skulle visa sig att du blivit gravid, eller om du fått någon könssjukdom. Men allt det här behöver du stöd och hjälp med, då det förmodligen bara känns så jobbigt just nu att du bara vill slippa ifrån allting.
I ett sådant här läge kan det därför vara bra om du har någon nära vän, eller släkting som du känner förtroende för och som skulle kunna stötta dig i att söka professionell hjälp av tex kurator, eller psykolog. Försök annars att gå till någon av dom jag nämnde på egen hand. Och tänk på att det går att ta sig igenom en sådan här händelse och få ett bra liv, även om det inte känns så just nu.