Hej jag är 17 år. Lever väll ett bra liv har tak över huvudet och mat för dagen, går dock i en bra skola och har många vänner. Ändå känner jag mig deppig, nästan manodepressiv, skulle kunna tänka mig å käka antidepp-piller fast ja skulle nog bara bli beroende…kan man prata med någon psykolog och isåf nummret och e de gratis? Mvh

---

SVAR

Dom piller du pratar om är inte medicin som normalt sett skapar ett fysiskt beroende. Däremot så finns det alltid en risk att man skapar ett psykiskt beroende, vilket betyder att man själv till slut inte tror att man kan klara sig utan medicin och därför blir rädd för att sluta. Men dessa tankar och andra funderingar kan du diskutera med en läkare på antingen vårdcentralen, i skolan, eller Ungdomsmottagningen. För det är alltid en läkare som skriver ut medicin, det får inte psykologer göra. Om du går till Ungdomsmottagningen eller får tid hos skolläkaren så är det gratis för dig, men går du till vårdcentralen brukar man få betala en patientavgift på ca 200 kr. I vissa landsting är det dock gratis för barn-, och ungdomar under 18 år, så du kan därför kolla vad som gäller genom att ringa vårdcentralen, om du nu skulle vara intresserad av att träffa en läkare och diskutera medicinering. Jag kan tyvärr inte ge dig numret till din vårdcentral utan då får du titta på dom blå sidorna i telefonkatalogen. För att hitta numret till närmaste Ungdomsmottagning kan du gå in under länken "Din mottagning" på vår sajt. Där hittar du nummer och adress.

När det sedan gäller psykologhjälp så kan man förvisso diskutera medicinering även med en psykolog, men dom har inte den kunskapen om medicinerna i fråga utan kan istället hjälpa till med läkarkontakt och allmänt väga för-, och nackdelar mot varandra. Hos psykologen kan du istället få behandling i form av samtalsterapi. Men det finns inget som säger att man inte kan både äta medicin och gå i samtalsterapi, då det ena inte utesluter det andra.
En psykologkontakt är lite svårare att få, då man ofta behöver en remiss till Barn-, och Ungdomspsyk för att få en tid där. Remiss kan du få av vilken läkare som helst, så i det avseendet kan det ändå vara bra för dig att träffa en läkare. En annan väg att gå, är att höra med Ungdomsmottagningen. Ibland finns det en psykolog där, ibland inte. Likadant är det med skolan. Ibland har dom psykolog man kan få tid hos, ibland inte. Om det finns inom skolan eller Ungdomsmottagningen så är det gratis. På barn-, och ungdomspsyk kan det vara en avgift, eller så gäller samma regler med 18 års gräns som jag nämnde tidigare.

Skulle det nu vara svårt för dig att få en psykologkontakt så finns det alltid kuratorer inom både skola och på Ungdomsmottagningen. Du kan oftast inte få behandling i form av samtalsterapi av en kurator, utan det handlar mer om stödsamtal. Men det kan man komma väldigt långt med varför det inte alls är något dåligt alternativ i ditt fall. Det är också mycket enklare att få en kuratorskontakt, då dom mer finns tillgängliga i skolan och på Ungdomsmottagningarna, vilket bara det är en fördel. Det är alltid gratis att gå till kuratorn i dessa fall. Så vad du skulle kunna göra är att börja med att söka upp en kurator, sedan kan du diskutera med henne/honom hur du skulle kunna göra ifall det nu skulle visa sig att du behöver mer hjälp än vad hon/han kan ge.