SVAR
Jag förstår din fundering och har även tidigare fått frågor kring hur ett så stort spann av beteenden kan anses normala, även om dessa frågor inte tagit sin utgångspunkt i filosofiska teorier och resonemang. Strikt definitionsmässigt har du självklart rätt. Det är en paradox att två motsatta ytterlighetsbeteenden anses som normala. I alla fall om man skall gå efter den korrekta definitionen av ordet normal. Men nu är inte verkligheten så enkel så att den går att infoga i strikta vetenskapliga definitioner av termer, då dom flesta ungdomar som skriver hit varken har skolning eller intresse för strikta vetenskapliga resonemang. Därför är det stor skillnad på vetenskapens definition av ordet normal, och talspråkets definition av ordet normal. Min erfarenhet av arbete med ungdomar och människor generellt, säger mig att en person som beskriver sitt eget beteende med följdfrågan huruvida detta är normalt eller inte, egentligen frågar om detta är ett sjukt/stört beteende istället. Ordet normalt i talspråk, och speciellt när det rör sig om psykosociala, eller sexuella beteenden och problem, får alltså här en annan betydelse än vad det har strikt filosofiskt/vetenskapligt. Jag vore en ganska dålig socionom/psykolog om jag inte hade kunskap om detta och förmådde tolka ungdomarnas frågor utifrån vad som sannolikt menas.
Så, rent konket betyder det att när "Pelle" frågar mig ifall det är normalt att ha sexuella aktiviteter med en jämnårig kille under dom tidiga tonåren, så svarar jag alltså inte att det är normalt utifrån att 50% eller mer uppvisar detta beteende, eller har dessa erfarenheter. Istället svarar jag att det är normalt utifrån att det är en relativt vanlig företeelse, och något som inom psykologi, och sexologi anses som ofarligt och en del av den "normala" sexuella utvecklingen. "Pelle" får därför svaret att detta är normalt, vilket i princip betyder att jag ger signaler om att han varken behöver skämmas för sitt beteende, eller tycka att han är konstig på något sätt.
Som du säkert förstår så är det samma princip som gäller för "Kalle" när han i sin tur skriver hit och undrar ifall han är "normal" som inte har sexuella aktiviteter ihop med en jämnårig kille under dom tidiga tonåren. Precis som i "Pelles" fall så är det inget farligt eller hämmande för den sexuella utvecklingen att inte ha denna typen av sexuella aktiviteter, varför mitt svar på frågan om han är normal, blir ja.
Förhoppningsvis förstår du nu skillnaden mellan den strika definition av ordet normal som du hänvisar till, och den praktiska tillämpningen när det gäller att ge svar på ungdomars frågor kring normalitet. Annars är du välkommen att skriva igen.