SVAR
Det är inte alls svårt att förstå att du känner dig både ledsen, sviken och fundersam över varför hon hade sex med den här andra killen efter så kort tid, efter att ni pratat om det och väntat på rätt tillfälle. Att förhållandet inte varade mer än två veckor och hon sedan ville ha dig tillbaka gör det förmodligen ännu märkligare för dig, och visst är det som du säger att du själv måste avgöra om du är beredd att satsa på det här förhållandet igen, men jag kan ändå ge dig lite råd och infallsvinklar att fundera över.
För det första så tycker jag att du skall ta lite tid på dig innan du bestämmer dig för att gå in i det här förhållandet igen. Inte av princip, eller för att hålla henne väntande på något sätt, utan mer för att ni skall hinna prata igenom det här ordentligt så du kan få svar på dina frågor kring varför det blev som det blev, och känna dig säker på hur du vill ha det framöver. För ska ni bli tillsammans igen så tror jag det är viktigt att ni båda känner er redo för att släppa det som hänt och våga satsa på varandra på nytt, och det kan ta lite tid innan du känner dig mogen för det. Enligt min erfarenhet kan en sådan här sak nämligen väcka många frågor, och några av dessa ger du exempel på i ditt brev. Men jag tror också att det finns frågor hos dig inför framtiden, och kring vad hon egentligen är för person. Frågor som tex "kommer detta att hända igen?", "vad är jag för henne egentligen?", "har vi samma syn på sex och respekt för varandra?", osv, osv.
Har denna typen av frågor dykt upp i ditt huvud, bör du därför försöka hitta svaren och prata med henne tills du känner att du är nöjd, innan du gör ditt val.
För det andra så förstår jag förvisso att hennes svar kring det samlag hon hade med den andre, kom genom att du frågade. Nu vet inte jag hur pass detaljerat du frågade, och hur mycket detaljer du ville veta, eller om du pressade henne på något sätt att svara, men generellt så kan man uttrycka sig med lite mer hänsyn när man pratar om en sådan här sak, varför hennes svar slår mig som tämligen respektlösa/omedvetna inför dina känslor. Det finns tex ingen som helst anledning att nämna att han var "extremt stor", och i detalj berätta hur skönt det var. Man behöver ju inte ljuga och försöka svartmåla det, men man kan ändå försöka att berätta utan att fördjupa sig i detaljer som man borde kunna räkna ut sårar den andre. Det ter sig lite obegripligt för mig att hon uttrycker sig på detta sätt när hon nu vill ha dig tillbaka, då hon enligt min erfarenhet borde kunna säga sanningen utan att bre på på ett sätt som garanterat kommer göra dig illa. Jag undrar om inte hennes beteende i detta avseende också bidrar till din förvirring och att du känner dig både kränkt och sårad. Återigen är det viktigt att du faktiskt pratar med henne om det här, berättar hur du känner det, och faktiskt ifrågasätter hennes motiv för att göra det hon gjorde, vilja ha dig tillbaka, och sedan svara på dina frågor på ett sätt som dom flesta skulle känna sig kränkta av.
Fundera över det här och tveka inte när det gäller att ställa alla dina frågor till henne om och om igen tills du är nöjd, för det är enda sättet att komma igenom en sådan här sak, och kunna ta ett beslut om det är värt att ta upp förhållandet eller ej, och om du kan förlåta det som hänt, samt gå vidare.