Jag kan inte säga säkert att det har något att göra med dom övergrepp du varit utsatt för, men det är väldigt troligt att det är så. Att gå vidare efter ett övergrepp är väldigt svårt och jobbigt, och får man då inte den hjälp man behöver utan försöker klara det på egen hand, kan det bli för mycket för en, varför man kan reagera på ett sådant här sätt. Nu vet jag inget om ifall du berättat för någon, och om du fått någon hjälp överhuvudtaget. Jag vet överhuvudtaget för lite om dig för att säga så mycket, men om du inte har någon hjälp så är mitt råd att du söker den hjälpen. Du kan gå till närmaste Ungdomsmottagning, skolkuratorn eller vända dig direkt till psykiatrin för att få den hjälp du behöver, sedan får ni tillsammans försöka ta reda på hur dina reaktioner nu hänger ihop med det du blivit utsatt för. Men jag vill verkligen poängtera att du bör söka hjälp, då sådant här sällan löser sig av sig självt, så för din egen skull hoppas jag att du orkar gå till någon som kan hjälpa dig.